Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Hästskojeriet" lever kvar ännu

Insändare

Annons
"Hästskojeriet" lever kvar ännu

När jag var ung var det liksom hästhandlarnas tid. De kom i små grupper med hästar i flock med sig och bjöd ut varan. Halta, lytta och hårt överansträngda piskade hästar. I snöstorm och kyla drog hästhandlarna fram utan hänsyn till vare sig sina hästar och kunder in spe. Oftast var de berusade av "kalja" och hembränt i övrigt. En brokig skara som också allmänt kallades för skojare.

Dylikt skojeri har man överfört under bilismens tid till de oseriösa bilhandlare som övertog marknaden med kommunikationsmedel för gemene man. Allt detta har väl i senare tid försvunnit då marknaden så att säga blivit tekniskt ganska kunnig. Det har inte gått att lura folk så lätt som under hästhandlarnas tid.

Min förvåning blev dock stor häromdagen då jag fick uppleva samma uppförande av en bilförsäljare som jag även om jag var ung ofta bevittnade från de kringfarande hästskojarnas tid. Min "häst" som jag hade som bytesobjekt var i första skedet av kontakten med mannen i fråga inte alls så oäven utan ansågs gott duga till att befara vägarna ett tag till. Dragdon för "släde", klimatutrustning, specialbromsar som den var försedd med ansågs inte vara någon belastning.

Sedan hans "titt" på min "häst" var klar kom beskedet att den ju var värdelös. De specialutrustningar som den hade kunde den inte ha för ingen annan typ av häst från samma tid hade haft dylik utrustning.

Nu var värdet på "hästen" så lågt att jag nästan behövde ett glas vatten för att inte dåna av. Allt det talade han om innan jag ens hunnit förklara att jag inte var intresserad av hans gamla "häst". Den hade ju inte alls de "begåvningar" som min hade utan var helt utan tekniska finesser.

Provkörningen gjorde mig helt negativ till den sedan jag också hade hissat upp den och sett den under magen, så att säga. Vitala delar var hårt hållna och svårt angripna av tidens tand. Jag riktigt ryste av obehagskänsla över hur samma anda som rådde under de gamla hästskojarnas tid alltjämt var så framträdande.

Hans bud var inte ens hälften av vad jag erbjudits av en annan seriös handlare och inte ens värt så mycket som de specialutrustningar som fanns på min trogna "häst".

Min erfarenhet av dagens "hästhandlare" anser jag vara ganska god då jag hittills i mitt vardande hanterat ett 20-tal av de stålhästar som behärskar vägarna. Flertalet av dem i fölform och "opiskade". Nästan skrämmande erfara att "hästskojarandan", även om den är sällsynt numera, lever kvar.

En snäll "stålhästskötare"

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons