Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det socialdemokratiska arvet

Insändare

Annons
Det socialdemokratiska arvet

Angående Rainor Melanders rapport från s-kongressen den 8 november:

Men snälla Rainor! Jag höll på att sätta morronkaffet i vrångstrupen när jag läste din rapport från s-kongressen i Tidningen. Där du menar att..."dagens socialdemokrater kommer att förvalta arvet efter Olof Palme och Hjalmar Branting"...?!

Spontant känner jag naturligtvis större sympati med din partikamrat, som från kongressens talarstol hävdade att "vi socialdemokrater övergår från att vara ett arbetarparti, till att bli ett typiskt medelklassparti" (i debatten om nytt partiprogram). Och om Palme och Branting kunde se hur dagens s-etablissemang förvaltat deras arv skulle de, enligt min mening, rotera i sina gravar!

Inte kan du väl mena att du inte uppfattat hur överklass och medelklass fått det bättre under de senaste socialdemokratiska regeringsperioderna, på de mindre bemedlades bekostnad?

Situationen för de ekonomiskt utsatta skulle säkert varit än värre, om inte vänstern gjort motstånd mot den etablerade regeringspolitiken. Detta har också över 20000 s-medlemmar insett, och lämnat partiet under de senaste sju åren. Och hundratusentals sympatisörer har strömmat över till vänsterpartiet! Denna utveckling måste väl ha en orsak? Orsaker som Palme och Branting inte skulle ha gillat...

Så här ligger det antagligen till, Rainor: Den socialdemokratiska ledningen skulle helst vilja överge sin gamla ideologi och sluta upp bakom den socialliberala linje som broderpartierna i England och Tyskland redan antagit (möjligen som en konsekvens av Ingvar Carlssons "socialistiska EU-projekt").

Små steg i denna liberala riktning har också uppenbart tagits på den nyligen avslutade s-kongressen. Till all lycka för Sveriges arbetarklass finns här (och nu även i Norge) en socialistisk vänster, med ett relativt brett folkligt stöd. Detta "bromsar upp" den socialdemokratiska glidningen högerut. Skulle vänsterns stöd, och därmed inflytande öka ytterligare, skulle detta motsvaras av en ännu större försiktighet från s-elitens sida, mot att reservationslöst rusa in i det socialliberala träsket.

Därmed också sagt att det fortfarande finns en klart markerad rågång emellan den svenska arbetarrörelsen och de borgerliga partierna. Denna tydliga gränslinje borde vi tillsammans (s-v-LO) försvara även fortsättningsvis. Men då måste många socialdemokrater sluta med att "stoppa huvudet i sanden" och vakna upp över den väg socialdemokratin slagit in på! I strid med Palmes och Brantings ideologiska ambitioner...

Birger Strömberg

Vänsterpartist med rätt att fortfarande kalla sig socialist

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons