Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Bister sanning om mobbing i försvaret

+
Läs senare
Insändare

Bister sanning om mobbing i försvaret

Som första kvinnliga, kvinnliga befäl på I22 i Kiruna påbörjade jag min utbildning med syfte att bli officer.

Jag känner igen mig och förstår mycket väl Anders Norbergs insändare om kvinnor i jägarförband. När jag läste Per Hagmans svar på denna blev jag först arg, sedan ledsen.

Alla minnen rivs upp. Ingen som inte var där kan veta hur det var. Officerarna på I22 hade bestämt sig från början att inga kvinnor skulle klara jägarutbildningen. Det var ständigt trakasserier och rykten av de mest makabra slag. Dag ut och dag in vilket var mycket psykiskt påfrestande.

Ryggsäckar, skidorna och kylan klarade jag bra, men efter fyra månaders mobbing av mina befäl slutade jag. Psykiskt nedbruten. Vetandes att om jag varit samma människa fast man i stället för kvinna så hade jag kunnat fullfölja utbildningen och bli officer. Regementschefen sa en gång till mig att "Tjejer har inget här att göra, jag har döttrar själv, så jag vet hur de är".

Detta är den bistra sanningen och jag tycker det är dags att den kommer upp till ytan, även om jag helst vill förtränga. Jag är övertygad om att jag inte är den enda med liknande upplevelser.

Före detta 104 Hjort

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons