Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smäktande romska toner i Näsåker

/
  • Inte många i publiken kunde sitta still till den smittande, suggestiva musiken.
  • Från vänster ser vi Örjan Herman Schweiler, ståbas, Maja Kihl, sång o rytm, Putte Kihl, gitarr, Kjell Landberg, dragspel, Sara Li Söderberg, fiol, Lena Eriksson, mandolin och Per Schultz, gitarr.

Kvällen före Nyårsafton firades med traditionell finsk/rysk zigenarmusik på Församlingshemmet i Näsåker.

Sjumannabandet Mustat Silmät stod för underhållningen som också kom att bli ett slags (o)avsiktligt 500-årsjubileum.

Annons

År 1512 gjordes den första, kända nedteckningen om zigenarnas närvaro i Sverige, berättar gruppens talesman, Kjell Landberg.

– Det här är något som både radio och TV kommer att uppmärksamma 2012. Även regeringen har planerat någon form av zigenskt 500-årsjubileum, fortsätter han.

Mustat Silmät är finska och betyder Svarta ögon. Dock är alla medlemmar i gruppen svenskar och hemmahörande i Näsåker, förutom violinisten som bor i Umeå. Gruppen bildades för två år sedan, enbart på grund av deltagarnas gemensamma kärlek till den suggestiva och smäktande musiken. Hjälp med texttolkningar har de fått från finska grannar i byn. Gruppen är helt opolitisk, men har givetvis läst på om zigenska traditioner, olika musikstilar, osv.

– Det går att höra skillnad mellan t ex finsk, serbisk, ungersk och makedonisk stil, menar Kjell Landberg och berättar vidare att Mustat Silmät hittills bara spelat finsk/ryska toner, men nu också börjat nosa på den serbiska traditionen.

– Den romska nationalsången Djelem, Djelem som vi sjunger på romani, är skriven av Saban Bajranovic från Serbien.

Konserten med sången Inga pengar. Det är mustigt, svängigt och otroligt medryckande. Några modiga i publiken reser sig och börjar dansa längst bak i lokalen och snart törs fler och fler släppa loss. Till nästa låt, Maredzensa, reser sig ännu fler och nu har den annars så sakrala stämningen i lokalen ersatts av fullständig lyckoyra. Skor sparkas av, unga och gamla trängs på golvet – det är bara lägerelden som saknas för att fullborda zigenarfesten.

Men naturligtvis finns även stillsamma och melankoliska stycken med på repertoaren: Tårarna är ett exempel, där basisten Örjan Herman Schweiler och gitarristen Putte Kihl sjunger smäktande duett. Så hänförande vackert!

Till tonerna av den ryska valsen Svarta ögon kliver ytterligare lyssnare upp, för rytmen är nu helt oemotståndlig. Och om nästa sång, Minns du den tid, berättar Putte Kihl att den är yngst bland låtarna. Nuförtiden bor de finska zigenarna i hus, men texten vill påminna om då romerna fick vandra, hur vagnshjulen knarrade och lägerelden brann:

– Men jag vill att vår musik ska leva vidare, för att ge oss styrka, och för sin skönhets skull... Resandet är över nu, säger Putte Kihl.

Text och bild: Annika Gustafson

Annons
Annons
Annons