Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Skönt sväng med Pugh Rogefeldt

/
  • Det är 70-talsdängorna som väger tyngst när legenden Pugh Rogefeldt knyter ihop fyra årtiondens musicerande.

Det svänger rejält när Pugh Rogefeldt tar Merry Cans scen i besittning. Han rivstartar fredagkvällens spelning med Dinga linga Lena och redan under andra låten, Het, åker munspelet upp.

Stämningen är avslappnad. Scenen skulle kunna vara golvet i Rogefeldts vardagsrum och publiken ett gäng kompisar han bjudit hem. Han har bra uppbackning av Mikael Lyander på trummor och Hasse Tholin på bas.

Mellan låtarna lockar han till skratt och småpratar med de som står närmast scenen. Spelningen är helt enkelt ett samarbete mellan trion och publiken. Som ett önskeprogram i radio där Pugh Rogefeldt med hjälp av lyssnarna väljer ut sina bästa låtar.

Under Visan om Bo startar en allsång som kulminerar under Finns det lite stolthet kvar, finns det också hopp. Både artist och publik tar i från tårna.

En ostämd gitarr och tekniska problem skämtas bort av rutinerade Rogefeldt. Ibland frågar han hur var’e nurå? när han upptäcker att en låttext eller melodi glömts bort.

Den rödklädde Rogefeldt gör ett spektakulärt munspelssolo som inledning till Jag har en guldgruva. Sedan fångar han upp en önskan från publiken och kör Vandrar i ett regn.

Ibland blir solopartierna lite långa, men Rogefeldt visar prov på både musikalisk glädje och en okonstlad, humorbetonad publikkontakt .

På kvällens spellista saknas Små lätta moln och Stockholm. Men innan konserten är över hinner Rogefeldt med klassikerna Hog Farm, Bara rullar fram och Kajans sång. Till Ö-vikspublikens förtjusning kommer han också ut för två extranummer.

Det är 70-talsdängorna som väger tyngst när legenden Pugh Rogefeldt knyter ihop fyra årtiondens musicerande. Men takterna är tidlösa och Rogefeldts sköna stil går fortfarade hem.

KONSERT: Pugh Rogefeldt

Plats: The Merry Can, Ö-vik, fredag kväll.

Längd: Två timmar.

Publik: Drygt 200 personer.

Bäst: Stämningen under munspelssolot i Jag har en guldgruva.

Sämst: Den utdragna pausen mitt i konserten.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons