Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Möte med ilsken gubbe på fisketur

Annons
Minnen från den tid jag bodde i Jönköping passerar ofta revy. På fritiden var det mest fiske som gällde. Vi plöjde fram den ena sjön efter den andra som småland hade att bjuda på.I bland kände man sig blåst då kortförsäljarna glatt kunde intyga att här fanns gädda, abborre och nyinplanterad öring. När man glad i hågen kom fram till tjärnarna (Gölar) som dom säjer på småländska var dom helt döda, inte ett enda vak.Vi hade alla tänkbara drag och spinnare, flugor för att locka upp fisken men det var lönlöst. Men vi älskade naturen och fina kvällar hade vi ändå fått vår belöning. Hökensås, i trakterna av Tidaholm, ett eldorado för fiskare med många sjöar. Där var vi en skön kväll och skulle fiska. Vi hade löst våra fiskekort och på baksidan var det en karta där alla sjöar, gölar, var markerade som kortet gällde. Vi körde omkring tills vi kom till en göl där det var kollosalt mycket folk.Yngsta systern var iver att kasta ut, vi stod bara avvaktande tills en gubbe dök upp från intet.- På vems lov fiskar ni här, sa han röd som en kräfta i ansiktet.Vi försökte att lugna ner honom och visa kartan vi hade på fiskekortet, han intresserade inte ens att titta på det och bad oss att fara till ett varmare ställe. Det var inget annat än fara vi insåg att gubben kunde inte vara klok det gick inte att tala med honom. Några år senare fick jag en förklaring då jag var med i en fiskeklubb. Att vissa sjöar var hyrda av företag och speciellt mycket inplanterad fisk för att dom hitbjudna anställda ska ha chans att få fisk. Men det kunde han väl förklarat? Vis av skadan vid nästa fisketur tog vi noga reda på fakta samt dämpade ner vår yngsta systers fiskeiver för att vara på den säkra sidan.
Annons
Annons