Vem hjälper till med läxan?

Ledare

Det är i den privata tjänstesektorn regeringen hoppas på framtidens sysselsättningsboost så ännu ett skatteavdrag för att uppmuntra ökad efterfrågan på privat läxhjälp överraskar inte.

Det är från och med nästa år som finansdepartementet i en promemoria föreslår att regelverket för Rut-avdraget görs om för att även omfatta läxhjälp för elever i grundskola och gymnasium.

För många föräldrar vars barn började höstterminen för ett par veckor sedan har kanske läxorna redan hunnit ge upphov till en och annan dispyt. Ibland säkert för att varken mamma eller pappa kan hjälpa till.

I en undersökning för några år sedan menade en av fyra föräldrar att de saknade kunskaperna för att hjälpa sina barn på högstadiet med deras läxor.

Då kan så klart ett proffs vara ett bättre alternativ.

Men skatteavdrag? Om syftet hade varit att stötta skolbarnen i deras kunskapsinlärning är det så klart i skolan satsningen hade skett. Och skolan ska vara avgiftsfri och oberoende av föräldrarnas utbildningsnivå, föräldrarnas inkomstnivå och föräldrarnas engagemang.

Undervisning bör alldeles speciellt i grundskolan vara lärarledd praktiskt taget ner till minsta lektionstimme. Det ska inte vara hemlivet som avgör ett barns chanser.

Men där är vi i dag – och vi tar oss inte närmare målet med en likvärdig skola genom att subventionera privat hjälp. Sverige har inte råd att låta klyftorna i skolan växa ytterligare.

För ett par år sedan gav Lärarnas Riksförbund ut rapporten ”Rika barn lära bäst”, som visade att elevernas familjebakgrund fått ökad betydelse för studieresultaten de senaste 30 åren.

Höginkomsttagares barn har höjt sitt betygssnitt betydligt över låginkomsttagarnas barn. Högutbildades barn klarar sig bättre i skolan än lågutbildades.

Den senast redovisade TIMSS-rapporten, en internationell studie över trender inom matematik och naturkunskap bland elever inom årskurs 4 och 8, visade samma sak och detta allra tydligast i ämnet som är alla läxläsares och läxläsares föräldrars mardröm: matten.

Enligt studien, som senast genomfördes 2007, nådde bara 65 procent av eleverna med lågutbildade föräldrar målen i matte - mot 91 procent av eleverna med högutbildade föräldrar.

Om vi bortser från utbildningsministerns favoritförklaring till detta - att inte alla har "läshuvud" - kan svensk matteundervisning jämfört med den i många andra länder förklara den dramatiska skillnaden: Vår bygger i högre utsträckning på självständigt arbete med läroböcker och mindre på lärarledda lektioner.

Lärarledd läxtid i anslutning till skoldagen är den smartare lösningen. Om regeringen nu hade velat göra nåt för ungarnas bästa och inte bara för att lösa en ren skatteteknisk detalj.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!