Stegräkna med chefen

Stegräkningstävlingar har varit populära på många företag för att uppmuntra personal till fysisk aktivitet. Det är positivt så länge det görs med uppmuntran och inte tvång.

Hur långt in i ditt privatliv är arbetsgivaren välkommen med pekpinnar om din livsstil?

Kanske ser din arbetsplats ut som min; mycket stillasittande framför en dator, stress och en medelålder på medarbetarna på över 50 år.

Eller så har du kanske samma stress men till på köpet ett fysiskt tungt jobb, ett sånt man inte brukar orkar ha ända fram till pensionsåldern.

Kanske din arbetsgivare erbjuder en friskvårdspeng så du kan köpa ett träningskort, bjuder på frukt emellanåt, låter dig göra en hälsoundersökning för att få koll på hälsotillståndet och tar hjälp av företagshälsovården för att förbättra arbetsmiljön.

I så fall har du tur. Helt färsk statistik visar att bara är cirka 65 procent av alla anställda som har tillgång till företagshälsovård jämfört med 1995 då 85 procent hade det.

Men arbetsgivarens omsorg om din hälsa, som så klart vilar på uppfattningen att den som mår bra också producerar bättre, kan också gå för långt. Påtvingande fysiska aktiviteter på lunchen - pekpinnar om livsstil.

Hur långt in i ditt privatliv har din arbetsgivare rätt att klampa in och bestämma?

Ledarskribenten Erik Helmersson skrev i Dagens Nyheter häromdagen om hur den rådande hälsotrenden får politiker och andra att behandla vuxna människor som småbarn. Helmersson exemplifierar med tobaksförbud på kommunala arbetsplatser och landstinget som med stickprov vill alkotesta hela sin personal.

Det finns många otäcka aspekter av den skenande hälsoideologin. Den ger ytterligare möjligheter att dela in anställda i a- och b-lag där överviktiga riskerar att diskrimineras, den premierar andra förmågor på jobbet än att faktiskt sköta det bra, den sätter vuxna människor under förmyndarskap”, skriver Helmersson.

Men där är vi redan.

TCO har i flera år skrivit om företagens jakt på en ”superarbetskraft” som är unga, friska och barnlösa och som kan lägga all sin energi på jobbet och hur det får dem att rata tidigare sjukskrivna, äldre och till och med småbarnsföräldrar (och då mammorna mer än papporna eftersom de förstnämnda generellt tar det större föräldraansvaret). Minimera riskerna för frånvaro från arbetsplatsen.

I en studie ledarsidan skrev om i somras, framgick att rekryterare vid företag i Stockholms län väljer bort främst överviktiga sökande samt de med hög sjukfrånvaro. Dessa har 80 procents lägre sannolikhet att erbjudas ett jobb, sämst förutsättningar av alla arbetssökargrupper som testades.

Att diskriminera överviktiga är alltså inte bara ett hot, som Helmersson skriver, utan en verklighet. Uppfattningen om vad som är en produktiv medarbetare mäts nämligen i så mycket annat än den faktiska produktionen. Inte minst i förolämpande förutfattade meningar om vad tjockisar, rökare eller 55-plussare klarar av.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!