Nej, inget bokbål hotar

Bort med Tintin från min biblioteksavdelnings hyllor, sa Behrang Miri på Kulturhuset - och fick en folkstorm emot sig.

Nej, det är inte censur eller utrensning om det inte står Tintinalbum på alla bibliotekshyllor.

Kulturhuset i Stockholm är en kulturupplevelse i sex våningar. På eninhyses bland annat TioTretton, något så unikt som ett ungdomsbibliotek som inriktar sig till 10-13-åringar – där inga andra vuxna än personalen har tillträde.

Det var i denna sektion av Kulturhuset som den nya konstnärliga ledaren Behrang Miri för barn- och ungdomsverksamheten, ville ta bort Hergés seriealbum om Tintin.

– Tintin speglar en nidbild med ett kolonialt perspektiv, förklarade Miri sitt beslut i Dagens Nyheter igår och menade att bilden av exempelvis afrikaner inte funkar i den mångkulturella miljö han vill skapa i TioTretton.

Sen exploderade hela internet av beskyllningar om ”censur”, ”utrensning”, ”bannlysning” och ”bokbål” - och förnumstiga inlägg om hur mycket av den litteratur som kom till i tider där rasism var det ”normala” i så fall är lika illa.

”Skulle ens hälften av alla böcker finnas kvar om vi skulle rensa bort allt med rasstereotyper, sexism, religiöst förtryck eller liknande”, frågade sig många.

Fler därtill menade att det bästa ändå väl måste vara att prata med barnen om diskriminering och rasism istället för att försöka gömma undan den i vår historia.

Att just ”Tintin i Kongo” från tidigt 30-tal är rasistisk kan ingen invända emot. Inte ens serietecknaren själv som uppgav sig skämmas för den senare i livet.

Den stereotypa porträtteringen av afrikaner är hårresande. Kongoleserna beskrivs som lättpåverkade och intellektuellt svaga och kärnan i budskapet är att de har det bättre med Belgien som kolonialmakt.

Av den anledningen har det genom åren inte saknats de som vill förbjuda boken och i dag är det sällan i barnavdelningarna i bokaffärerna eller biblioteken den går att hitta – utan på vuxenavdelningen.

"Albumet bör helst läsas som ett tidsdokument från ett svunnet Europa", noterar översättaren Björn Wahlberg i förorden till den svenska upplagan.

Som kuriosa kan noteras att skandinaviska utgivare hade invändningar mot detaljer i boken inför ett nysläpp av boken i mitten av 70-talet. Men inte när det gällde rasismen. Gränsen gick istället vid serierutorna som visade hur Tintin spränger en död noshörning med dynamit. Kunde kanske Hergé framställa ett mindre våldsamt inslag, frågade man. Och fick ja.

Tintin är förstås inte heller det enda exempel på kultur ur vår historia vars stereotypa syn på etnicitet, klass och kön fortfarande upprör, som noterades av många igår. Inte ens det enda exemplet inom barn- och ungdomslitteraturen.

Pippis pappa är som alla vet "negerkung" på Kurrekurreduttön i Söderhavet. Enid Blytons Fem-böcker från 50- och 60-talet, lästa och älskade av generationer, är ett under av sexism och unken främlingsfientlighet.

Något som inte höjde ett ögonbryn i en tid ger en besk smak i en annan och lär vi inte av tidigare misstag är vi dömda att upprepa dem, är det ju sagt. Så folkstormen över beslutet att kasta Tintin på bokbålet var så klart fullständigt legitima.

Om det nu vore så att Tintin, eller litteratur med samma tveksamma innehåll, faktiskt hotades av censur och utrensning i Kulturhuset.

Men så var det aldrig. I förslaget, som senare under dagen drogs tillbaka, skulle Tintinalbumen förvisso plockas bort från TioTretton-avdelningen. Men de finns alltså också i Serieteket, avdelningen som ligger vägg-i-vägg.

Svårare än att gå tio meter vore det inte för den tolvåring som desperat ville läsa Tintin.

Då kanske vi kan fimpa snacket om hotande bokbål va och kanske skänka en tanke åt en svensk elvaåring med afrikanskt ursprung som tvingas möta nidbilder om sig själv överallt.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!