Myntets två sidor

Ledare

Visst ska myndigheterna sätta stopp för fusket med assistansersättningarna. Men inte genom att försvåra för personer med funktionsnedsättning att få den hjälp de har rätt till.

Människohandel och grov kriminalitet är exempel på företeelser Försäkringskassan hittat sedan de ifjol började specialgranska assistansersättningen till 26 företag som ordnar personliga assistenter till brukare med omfattande och varaktig funktionsersättning.

– Inte ens i min vildaste fantasi hade jag trott att vi skulle se denna sörja som vi nu hittar under de stenar som vi vänder på, säger Svante Borg, som är ansvarig för Försäkringskassans kontroll, till Dagens Nyheter (16/10).

Ändå har vi genom åren sett flera enskilda exempel på rätt uppseendeväckande bedrägerier. Som exempelvis "Kaninmannen" som fejkade en cp-skada och fick ut flera miljoner i ersättning till familjemedlemmar som anställdes som personliga assistenter utan att några sådana behövdes, innan han ertappades.

Som ett led i den intensifierade fuskarjakten föreslås kassan tillsammans med Socialstyrelsen och kommunerna få utvidgade befogenheter. Målet är att minimera ett svinn som uppskattats till 1,5 miljarder per år av en totalsumma på över 20 miljarder.

Men i verkligheten vet man inte vad den egentliga summan är. När myndigheter som Försäkringskassan tidigare uppskattat exempelvis bidragsfusk, visar det sig efter kontroll att de tagit i i överkant.

Även om verklighetens summa ligger lägre är det förstås oacceptabelt. Det är stora summor vi lägger på assistansersättningar men det är viktigt att vi påminner oss om att det inte handlar om en vanlig budgetpost som det kan snålas med i tuffa ekonomiska tider. Det handlar om funktionsnedsattas självklara rätt till samma självbestämmande över sina liv som alla andra. Rätten att få leva så normalt som möjligt.

Varje enskilt fall av fusk, varje enskilt exempel på bedrägerier slår hårdast mot de brukare som desperat behöver hjälpen, men som de senaste åren upplevt både åtstramningar och integritetskränkningar.

Sedan 2007 har det blivit svårare att få personlig assistans. Färre behov räknas som "grundläggande". Hemsidan assistantkoll.se beskriver: "Det mest kända exemplet är att enbart den som inte kan föra maten till munnen, tugga och svälja har ett grundläggande behov vid måltider. Att behöva hjälp med att lägg fram mat, skära upp mat eller plocka undan räknas ej".

Bedöms brukaren bara ha grundläggande behov 20 eller färre timmar i veckan får de sedan 2007 ingen hjälp alls!

I fjol började Försäkringskassan dessutom med nya formulär för bedömningen av personlig assistans som vem som helst skulle uppfatta som integritetskränkande.

Varje moment som de som söker assistans för måste nu beskrivas i detalj. Exakt vilken hjälp behövs och vad är den exakta tidsåtgången i minuter för varje enskild grej. Beskrivning av ett vanligt toabesök, frågor om intimhygien, mat, sömn, socialt umgänge, påklädning, avklädning, sex.

Hela livet. I detalj. Med stoppur.

Svaren lagras dessutom hos de inblandade myndigheterna som med hjälp av dessa och läkarintyg bestämmer om det antal timmar du söker assistans för är rimligt. De tycker de allt mer sällan. Allt fler brukare har vid bedömningar på senare år fått färre timmar än de efterfrågat.

Till det kommer nu förslaget att kassan och kommunen ska kunna göra oanmälda hembesök hos assistansberättigade som har anhöriga som assistenter. För att stoppa fusket, är det officiella argumentet. Men den viktigaste signalen människor med funktionsnedsättning lär få med sig är att de lever på samhällets nåder - utan rätt ens till ett privatliv.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!