Ingen slump

Reinfeldt har förstås aldrig haft planen att administrera ett sossesamhälle. En nedmontering har alltid varit tanken.

Från att ha varit bäst, är Sverige numera en medelmåtta. En ”normalisering” menar vissa. Åt helvete, menar andra.

Ett år före maktskiftet 2006 hörde de svenska trygghetssystemen de bästa i världen. I dag når de inte ens upp till OECD:s genomsnitt, visar socialförsäkringsutredningens rapport.

Rapporten visar bland annat att den relativa storleken på maxersättningen i trygghetssystemet nästan halverats mellan 1975 och 2010 när de tre socialförsäkringarna - a-kassa, sjukförsäkring och arbetsskadeförsäkring – läggs ihop.

Svenska Dagbladets politiska reporter Göran Eriksson beskriver processen som en ”normalisering”. Sverige var unikt men är, efter snart sex år med borgerligt styre, det inte längre. Vi är på sin höjd som alla andra. Om ens det.

Det är skillnaden mellan att retoriskt låta som att man försvarar den svenska modellen och praktiskt också göra det. Reinfeldts regering valde retoriken. Väljarna köpte den.

Det kan låta förmätet att hävda att de senaste sex årens utveckling skett mot väljarnas vilja, att de inte verkar ha förstått vad som händer.

Men samtidigt är det svårt att förklara det på annat vis. Väljarna har belönat en regering som bedriver en välfärdspolitik som går rakt emot vad en kraftfull majoritet av väljarna i rätt många undersökningar säger sig vilja ha: skattefinansiering av välfärd istället för privata försäkringar även om det skulle innebära skattehöjningar.

”Det finns ingen ambition att montera ner välfärdsstaten som Susanne Sjöstedt klistrar på mig och Centerpartiet, tvärtom”, skrev ordföranden för Centerns välfärdspolitiska grupp, Hans Dahlgren, i en replik på ledarsidan häromveckan

”Tvärtom” betyder i sammanhanget att Dahlgren och Centern tror sig skydda välfärden (och ett lågt skattetryck) genom att begränsa tillgången till den. ”Ransonera” var ordet Dahlgren använde i det debattinlägg som ledarsidan kommenterade.

Att försäkra en höginkomsttagare vid sjukdom eller arbetslöshet kostar en hel del om ersättningen ska vara proportionerlig. Det förutsätter ett högt skatteuttag av precis samma höginkomsttagare.

Så borgarna ser hellre skattesänkningar och ett begränsat grundtrygghetssystem där allt utom miniminivåer förutsätter privata försäkringar. Det gäller i allra högsta grad just de socialförsäkringssystem som i dag alltså erbjuder sämre trygghet än på mycket mycket länge.

Men samtidigt visar forskning att de mest effektiva system är de offentliga. Svensk skattefinansierad sjukvård är exempelvis betydligt mer kostnadseffektiv än den amerikanska som huvudsakligen drivs av privata sjukförsäkringar.

Höga ersättningsnivåer i a-kassan har inte inneburit högre arbetslöshet om vi tittar på hur det såg ut för och inte heller har dagens låga ersättningsnivåer pressat ner arbetslösheten jämfört med tidigare. Men den har gjort arbetslösa fattigare och de med arbete mer benägna att skaffa privata försäkringar.

Det är förstås ingen slump att det är inom a-kassan systemraset varit störst. Det är arbetslinjen som råder. Högeruppfattningen att om man bara görs oförmögen att betala hyran när man blivit arbetslös, fixar man ett nytt jobb snabbt utan att haka upp sig på låg lön och usla villkor.

För bara tolv procent av alla arbetslösa är numera a-kassan en inkomstförsäkring där ersättningen relaterar till en tidigare inkomst. Alla andra får mindre än 80 procent av tidigare inkomst från a-kassan. Förutsatt då att de är medlemmar, och det är det ju mer än en halv miljon som inte längre är.

– Den svenska modellen har byggts på att majoriteten av befolkningen har fått någonting för sina skattepengar, säger Joakim Palme, professor i statsvetenskap och medförfattare till rapporten, till Svenska Dagbladet.

– Vi har kommit till en brytpunkt när inte ens medelsvensson får fullgott inkomstbortfallsskydd av de allmänna försäkringarna, förklarar Palme.

Vi håller helt enkelt på att vinka farväl till den svenska modellen och ”normaliseras”.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!