Inga pengar inga piller

Ledare

Möjligheten att delbetala på apoteket skulle hjälpa sjuka med låga inkomster att få ut livsviktiga läkemedel. Men nu har ”vård efter behov” blivit ”vård om du har råd”.

Har du en aktiv skuld hos Kronofogden eller mer än en betalningsanmärkning? Då är du en av en halv miljon svenskar som inte kan köpa medicin på Apoteken på delbetalning.

För de flesta funkar det ändå. Inte alla äter livsnödvändiga mediciner och inget säger att du, trots två betalningsanmärkningar och sjukdom inte kan ha tillräckligt med pengar att på ett bräde betala de tusenlappar som tar dig över högkostnadsgränsen.

Men ett skyddsnät som prioriterar de som klarat sig alldeles utmärkt även utan ett skyddsnät är väl inte det vi vill ha? Ett trygghetssystem som nöjer sig med att ”de flesta” får hjälp duger väl inte?

Det finns ingen statistik på hur många som redan före höjningen av högkostnadsskyddet i somras avstod från läkarbesök och från att hämta ut nödvändiga mediciner, men vi kan nog vara på det klara med att de inte blivit färre sedan i juli.

Högkonsumenterna av vård och läkemedel; kroniskt sjuka, äldre och långtidssjuka är inte bara grupper i samhället som fått uppleva realinkomstsänkningar de senaste åren – de är också de enda som drabbas av regeringens höjning. Höjningen berör ju bara de 20 procent av alla patienter som hade läkemedelskostnader som översteg högkostnadstaket.

Olika patientföreningar som företräder kroniskt sjuka har i flera år larmat om att många avstår från både vård och att hämta ut de mediciner de egentligen behöver eftersom de inte har råd och en anledning är att de inte kvalificerar sig för delbetalning på Apoteket som för sju år sedan fick nya riktlinjer av den dåvarande S-regeringen.

Apotekets resultat blev på grund av krediterna inte så bra som det kunde ha varit och därför skulle man börja använda samma kreditprövningsverktyg som andra företag.

Som om mediciner vore vilken annan pryl som helst som alla kan avstå ifrån – och som om apoteken inte har något som helst samhällsansvar.

Den utvecklingen är skrämmande.

Radioprogrammet Plånboken i P1 granskade i onsdags apotekens krediter och berättar bland annat om Maria Doverstål i Boden som lider av lungsjukdomen Kol, men med sin sjukpenning på under 8000 kronor i månaden inte har råd att hämta medicinen hon behöver.

– Ibland har jag ingen att låna pengar av. Ja då är det bara att vara utan och hoppas att jag inte får tungt att andas, att det inte slår igen helt och hållet.

Andra i Marias situation söker hjälp på annat håll. I kyrkan. Elisabeth Hjalmarsson på Kyrkokansliet i Uppsala berättar för Plånboken om en församling som har så många hjälpsökande att har ett avtal med ett apotek. Kommer någon in med ett intyg från församlingen så lämnas mediciner ut och fakturan skickas direkt till församlingen.

Diakoni, hjälp till behövande, är förvisso en viktig och grundläggande verksamhet för Svenska Kyrkan. Men i hälso- och sjukvårdslagen där det slås fast att vården ska vara behovsstyrd och garanteras alla på lika villkor, står det inte ett ord om att det är hos kyrkan du måste tigga pengar till läkemedlen som håller dig vid liv.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!