Annons
Annons
Annons

Hur lite är tillräckligt?

Ledare

Ettårigt gymnasium utan teoretiska inslag ska förbättra gymnasieskolans dåliga statistik över avhopp. Det är bra för Björklund - men mindre bra för eleverna.

”Klart att det vore jättebra om alla blev akademiker, men verkligheten är ju inte sådan". Så försvarar utbildningsministern satsningen på ett ettårigt gymnasieprogram helt utan teoretiska ämnen.

”Akademiker” skulle därmed vara definitionen på alla som läst mer än nio år svenska, matte och engelska. Och nej, det vore väl inte alls jättebra om alla blev akademiker, men räcker nio års utbildning för ett helt liv längre?

Det tror ju inte ungdomarna själva som valde bort Björklunds yrkesförberedande program utan direktkvalificering till högskolan.

Står verkligen alternativen, som Jan Björklund hävdar, mellan att fullfölja en kortare utbildning eller att hoppa av en lång? Det låter mer än något annat som en gymnasieskola med rasande dåligt självförtroende i förmågan att göra sitt jobb. Vad hände med begrepp som ”flexibilitet” och ”individuella lösningar”?

Vad hände förresten med studievägledningen? När Dagens Nyheter i helgen redovisade förslaget, intervjuades 15-åriga Hampus Bratt som konstaterade att han ”helt enkelt vet för lite för att kunna ha en åsikt”.

– Jag går i nian och har just fått information om alla program jag kan välja på i gymnasiet. Det är jättesvårt. På 30 minuter blev vi informerade om 80 olika program.

Är det rimligt att 15-åringar utifrån en halvtimmes information ska kunna välja spår i livet när spåren är så många och i vissa fall helt oförenliga?

Björklund som i andra politikområden kör batonglinjen väljer att inom utbildningen tvärtom sänka ribban för vilken kunskap vi ska skicka med ungdomarna ut i livet.

– Det leder till jobb som kanske inte är lika kvalificerade eller lika välavlönade. Men det är bättre att de får en viss yrkesutbildning än att de bara hoppar av och slås ut, säger han till Dagens Nyheter.

Vilka är de lediga jobben han talar om? Som är lågkvalificerade och lågbetalda - men existerar?

Ungdomsarbetslösheten är i dag över 20 procent och i gruppen dominerar unga utan fullständiga gymnasiebetyg. De får inga jobb, inte ens jobben med de lägsta lönerna eftersom de konkurrerar med arbetslösa med bättre utbildning.

Hur mycket billigare måste de bli för att vara attraktiva på arbetsmarknaden?

Att pruta på ungdomarna har blivit något av en folkpartistisk specialitet i år. I våras var det folkpartisterna i Sollentuna kommun som menade att ”det är bättre med lägre lön än socialbidrag” - ni känner igen temat ”bättre med lite än inget” förstås - och föreslog att unga under 25 år skulle få anställas inom vården för 75 procent av kollektivavtalets lägstalön, vilket motsvarar 12 000 kronor före skatt för en heltidstjänst.

Bara en vecka senare krävde Hotell- och restaurangbranschen 25 procent lägre ungdomslöner – utöver den halvering av arbetsgivaravgifter och utöver den halvering av momsen de redan fått och utöver de ungdomslöner som redan finns för anställda under 20 år?

Vilken lön skulle de vilja betala för en 17-åring med ett års praktiskt gymnasium i bagaget?

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons