Annons

En cynisk människosyn

Ledare

Målet om ett narkotikafritt samhälle går upp i rök med den nya trenden att öppna boenden för missbrukare med tolerans för fortsatt drogbruk.

På Västberga boende i Stockholm kan missbrukarna fortsätta att supa och knarka. Det kallas drogtolerans och är en modell som sprider sig.

Boenden enligt samma modell har öppnats i Göteborg och Malmö. I Råcksta, en annan Stockholmsförort, planeras ett nytt boende med 100 platser.

Politikerna är nöjda. Missbrukarna får tak över huvudet och de försvinner från gator och torg. Dessutom är det en billig lösning, betydligt billigare än traditionell vård på ett behandlingshem.

I Västberga bor 69 missbrukare i mycket slitna lokaler i ett industriområde. Någon vård eller behandling får de inte för sitt missbruk.

Personalen sitter mest och räknar in de boende, säger Anders till SVT:s Aktuellt. Han bodde i Västberga i drygt ett år, och satt mestadels på sitt rum påverkad av droger.

När han insåg att han inte kom någon vart, bad han om att få lämna boendet. I dag vistas han på ett vårdboende med nolltolerans och har inte använt droger på ett halvår.

Den nya trenden att öppna boenden med drogtolerans är obehaglig. Den avslöjar en cynisk människosyn. Boendena blir en avstjälpningsplats för missbrukare, som ofta också bär på psykiska sjukdomar.

De placeras som pestsmittade utom synhåll för de präktiga och skötsamma, som helst vill slippa se samhällets olycksbarn. De tillåts droga ihjäl sig på behörigt avstånd från Rotrenoverade bostadsrätter och Rutstädade villor.

De betraktas som hopplösa fall bortom räddning. Ju fler lågtröskelboenden med drogtolerans som öppnar desto svårare blir det att motivera missbrukare till krävande behandling.

Jovisst, det är bättre att missbrukarna får tak över huvudet, jämfört med att tillbringa nätterna på parkbänkar eller offentliga toaletter. Men att inte ge dem vård och behandling är ett svek av stort format.

Målet om ett narkotikafritt samhälle går upp i rök. Den humanistiska tanken att det inte finns några hopplösa fall försvinner samma väg.

– Det här innebär att vi vetenskapligt går tillbaka till stenåldern, säger Mats Fridell, professor vid Lunds universitet, en av Sveriges främsta forskare på samhällsinsatser för missbrukare.

Det har han givetvis rätt i. Men vetenskapliga argument får tydligen ge vika när kommunpolitikerna ska spara pengar.

– Att hjälpa missbrukare ut ur ett missbruk är otroligt svårt, det kräver ett långt motiveringsarbete, förklarade Marie Ljungberg Schött, socialborgarråd (M) i Stockholm i en debatt i Aktuellt.

Men något aktivt motiveringsarbete bedrivs inte på Västbergaboendet. Ett sådant skulle kosta pengar och kunna leda till dyr vård.

De pengarna vill inte socialborgarrådet satsa på alkoholister och knarkare. Det är den otäcka sanningen.

Peter Franke

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons