En beige budget

Får man föreslå oppositionen en investering i en miniräknare? Det finns inte en mattelärare i landet som skulle godkänna ett resultat utan förklaringar på hur man nådde fram till det.

Härnösands kommunpolitiker har till skillnad från regeringen inga 35 miljarder kronor över för reformer i nästa års budget. Då blir det, för att använda oppositionsrådet Anders Gäfverts (M) ord, en ”beige” budget.

Hellre en beige budget än en blå när den borgerliga oppositionen vill satsa pengar de inte har i dag och inte har mer än en lös plan på hur de ska fixa.

Budgetdebatten i kommunfullmäktige i Härnösand i går blev en favorit i repris från de senaste fem sex åren, om än med en något bättre ekonomisk utgångspunkt.

Att Anders Gäfvert försökte skryta om hur den borgerliga majoriteten under förra mandatperioden gjorde kommunen skuldfri föll rätt komiskt platt när hans vapenbroder i Centern, Fredrik Lundvall, gick upp i talarstolen omedelbart efter och erkände att den framgången vilade på en enda sak: fastighetsförsäljningen.

Den gamla majoriteten sålde prylar för att gå plus och lyckades överhuvudtaget inte alls med den sparplan som upprepades under varje budgetdebatt under mandatperioden.

Den nuvarande rödgröna majoritetens budget går inte ut på att sälja lösöre och sen använda pengarna för att tillfälligt förstärka nämnderna.

Ändå finns lite pengar att spendera och kommunstyrelsens ordförande Fred Nilsson (S) kan ge nämnderna några procents tillskott, bland annat i form av några få satsningar, bland annat projektering av en ny ridhusanläggning, mer kollektivtrafik, kompetensutveckling inom både omsorgen och skolan och en satsning på Campus Härnösand (som även borgarna erkände var under regeringsattack).

Kanske inte den mest pulshöjande budgeten i mannaminne, men det känns tryggt och stabilt.

Allt detta kunde dock borgarna toppa i sitt förslag. ”Mer åt alla plus en skattesänkning” var parollen. Kommunmedborgarna som kanske inte minns fjolårets debatt kanske låter sig lockas av budskapet. Men det är ett luftslott.

Det kollektiva minnet av hur borgerligas senaste sejour vid makten utföll när det gällde ekonomin borde inte vara dimmigt med tanke på att de har återvunnit praktiskt taget samma budgetförslag i flera år nu, en lättläst historia som ryms på en A4-sida.

Satsningarna är många: skattesänkningen som kostar fyra miljoner, tre miljoner till om- och tillbyggnad av ridhus, två miljoner till Mittuniversitetet och så vidare.

Det viktigaste för oppositionspartierna tycks vara att det på pappret ser ut som man har mer pengar på sista raden än majoriteten. I fjolårets budgetförslag handlade det om hela 35 miljoner mer än majoritetens 5 i resultat.

Då skulle de hämta in pengarna genom att ”effektivisera inköp”, ”effektivisera organisation, ledning och styrning” samt ”genom bättre samordning mellan kommun och bolag”.

I dag ska de hämta in pengarna genom att ”effektivisera inköp”, ”effektivisera organisation, ledning och styrning” samt ”genom bättre samordning mellan kommun och bolag”.

Tillskottet för i år? ”Förbättrad arbetsmiljö”.

Totalt skulle det ge de önskade 18,5 miljonerna. Men det är inga problem garanterar exempelvis Sjukvårdspartiets Barbro Ekevärn som menade att ”Vi vet att det finns pengar att spara” inom nämnderna.

Så borgarna har verkligen räknat på det och inte bara höftat till jämna och fina summor? Kan vi få se de uträkningarna?

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!