Dikten och verkligheten

Statsministern presenterade en vacker bild av det svenska samhället i sin regeringsförklaring. Men väldigt lite stämmer.

I Reinfeldts regeringsförklaring vore det trevligt att bo. Tänk om bara hälften av vad statsministern hävdade i sitt anförande ändå vore sant.

Det är den tid på året som vi högtidligt uppmärksammar kraften i den svenska demokratin genom att låta en företrädare för vårt odemokratiska förflutna förklara riksdagsåret för öppnat.

Men även om det var för kungafamiljen – och vilka kläder, hattar och accessoarer dessa skulle tänkas kunna bära - som medierna punktmarkerade kammaren, handlade det förstås om regeringsförklaringen. Fredrik Reinfeldts sjunde i ordningen.

Och trots att det avslöjats redan under måndagen att inga planer fanns på regeringsombildning och byte av ett eller flera statsråd, kunde man förstås ändå hoppas.

Men Reinfeldt behöver sina impopulära moderatmärkta statsråd. Socialminister Ulf Kristersson, migrationsminister Tobias Billström, arbetsmarknadsminister Hillevi Engström, justitieminister Beatrice Ask…

Listan över statsråd som vacklar i stormarna kring sina politikområden kan göras längre. Men alla gör de vad som förväntas av dem uppifrån. De avleder kritiken från högsta chefen som under mandatperioden hållit sig så långt borta från kritiken han kunnat.

Att hålla sig långt borta från kritiken blev sedan temat även för årets regeringsförklaring som, om den stämde bara lite, vore en rätt trevlig värld att leva i.

Sysselsättningen har ökat, sa statsministern. Men det har den ju inte.

Klyftorna har minskat, sa statsministern. Men det har de ju inte.

Skolan har stärkts, sa statsministern. Men det har den ju inte.

Rättsväsendet har fått ett uppsving, sa statsministern. Men nej, inte där heller var det rätt.

I fråga på fråga slog sig Reinfeldt för bröstet och hade man inte haft hans första regeringsförklaring till hands, den han höll 6 oktober 2006 efter den borgerliga valsegern, kunde man kanske lurats att tro att regeringen uppfyllt alla sina mål.

Det vore förstås trevligt att bara blicka framåt, men sex år in i regeringsmakten är det inte orimligt att avkräva en utvärdering av vad Reinfeldt sade sig ha för regeringsambitioner.

Sverige ska vara ett land som håller ihop, där de sociala och regionala klyftorna minskar”, lovade Reinfeldt den där höstdagen för snart sex år sedan. Känns det så?

Fler elever skall lämna skolan med kunskaper och förutsättningar för att tryggt kunna fungera som medborgare och i arbetslivet”. Nu lägger regeringen förslag om ettåriga gymnasieutbildningar utan teoretiska ämnen.

Viktiga steg skall tas för att möta framtidens miljöproblem”. Istället har utsläppsnivån under hela Reinfeldts regeringsperiod stått nästan helt stilla. Så mycket för miljöambitionerna.

Trots stark tillväxt råder det massarbetslöshet. För unga människor är situationen särskilt problematiskt”, sa Reinfeldt allvarligt. Vad han kallade massarbetslöshet då är lägre än arbetslösheten i dag. Fler unga har fastnat i långtidsarbetslöshet.

Arbetsmarknadspolitikens omfattning måste reduceras. Antalet personer i åtgärder kommer att reduceras”. Istället hamnade över 30 000 arbetslösa på arbetsmarknadens soptipp: Fas 3. Vore Fas 3 ett företag vore det i dag Sveriges största arbetsgivare.

Knappt tre sidor in i den femton sidor långa regeringsförklaring Reinfeldt gav som ny statsminister 2006 förstår man varför Reinfeldt i sin regeringsförklaring 2012 gör allt för att upprätthålla fasaden.

Men kommer man nära syns alla sprickor.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!