Annons
Annons
Annons

Demokrati på undantag

Ledare

Lösningen på eurokrisen är inte mer överstatlighet, men det är vad EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i förra veckan förklarade att han vill ha.

Valet i Nederländerna förra veckan blev en efterlängtad framgång för socialdemokratiska PvdA och deras nye ledare Diederik Samson. Visserligen blev liberala VVD största parti, men uppryckningen för det röda partiet var stor. Troligen slutar det med en liberal-socialdemokratisk regeringskoalition.

Det mest glädjande var ändå tillbakagången för främlingsfientliga Frihetspartiet under Geert Wilders ledning. Partiet förlorade stort och tappar sin maktposition. Wilders vulgära argumentation mot invandrare och muslimer gick tack och lov inte längre hem.

Om den socialistiska segern i det franska presidentvalet var en nödvändig framgång för vänstern, så var det holländska valet ytterligare ett steg i rätt riktning. Det kan behövas i ett högerstyrt Europa, där omsorgen om bankerna är större än den om medborgarna.

Högerstyrd är också EU-kommissionen. Förra veckan andades Europas ledare ut när den tyska författningsdomstolen sa ja till räddningsfonden och finanspakten. Tysklands förbundskansler Angela Merkel kallade det en bra dag för Tyskland och Europa.

Ett nej hade satt en rejäl käpp i hjulet för de pågående livräddningsförsöken av euron. Nu får valutaunionen en frist, men den står fortfarande under galgen.

Valutaunionen var en felkonstruktion från början. Det blev inte bättre av att de stora länderna omgående bröt mot reglerna i stabilitetspakten. Nu pekas Grekland och Spanien ut som syndabockar, men de är bara förlorare i ett taktiskt spel där finansmarknaderna i mycket styrt och ställt över regeringar.

Lösningen är inte mer överstatlighet, men det är just vad EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso vill ha. I ett uppseendeväckande state of the union-tal inför Europaparlamentet lade han fram ett konkret förslag om en bankunion.

Den skulle ge ECB, europeiska centralbanken, i Frankfurt kontroll över euroländernas drygt 6 000 banker. Han hävdade att det inte räcker. Nästa steg är en finanspolitisk union och slutmålet är en fullvärdig politisk federation, där nationalstaterna lämnar över ännu mer makt till Bryssel.

Det demokratiska underskottet är redan för stort. Barrosos idé om Europas förenta stater skulle göra det ännu större. Det folkliga stödet för en federation modell USA är mycket lågt, i vissa länder näst intill obefintligt.

Barrosos utspel är därför mycket märkligt. Hans kontakt med verkligheten verkar vara obefintlig. Att inleda en sådan process mitt under brinnande eurokris är dessutom ofattbart dålig tajming.

Barroso har drabbats av övermod och högfärd. Sådant brukar straffa sig. Se på Ikaros, som försökte flyga. Han störtade och det kommer även Barrosos högtflygande unionsdrömmar att göra.

Peter Franke

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons