Annons
Annons
Annons

Bjälkar och grand

Ledare

Det är lättare att se rasismen som finns på avstånd.

För några veckor sedan var det småländska samhället Forserum med drygt 2000 invånare som vilket annat litet samhälle som helst. I dag väcker namnet reaktioner som vi inte sett sedan 1988 när skånska Sjöbo blev ”rasistkommunen” med hela svenska folket.

Sedan mitten av augusti har medier uppmärksammat de upprepade trakasserier som Forserums somaliska minoritet utsatts för, som lett till att mer än hälften av de somalier som bodde där i fjol flyttat därifrån.

Den somaliska föreningens lokal har vid flera tillfällen utsatts för stenkastning, flickor har fått sina sjalar avslitna, barn hålls hemma från skolan på grund av hot och det berättas om hur en kvinna tvingades hälla mjölk över sig som symbol för att hon borde ”bli vit”.

Det är otäcka berättelser och den svenska allmänhetens upprördhet är onekligen jämförbar med den som hördes efter den famösa folkomröstningen 1988 i Sjöbo om huruvida kommunen skulle ta emot 15 flyktingar.

Kommunens starke man, centerpartisten Sven-Olle Olsson, argumenterade då emot flyktingmottagning med motivet att ”libaneser som kommer från en våldskultur inte slutar vara kriminella över en natt”.

I folkomröstningen vann Olssons sida och Centern fick nästan egen majoritet i kommunvalet. Sen tog det bara två veckor för Centerpartiet centralt att säga tack och hej till Olsson som uteslöts. Men han fortsatte sprida sin främlingsfientlighet i kommunen och vann på den gehör hos väljarna i senare val.

I många år var det till Sjöbo man hänvisade som exempel på 80- och 90-talets rasistiska strömningar. I själva verket var väl inte invånarna i Sjöbo värre än de flesta. Den svenska rasismen var varken då eller nu begränsad till en liten geografisk plats.

Parallellt med flyktingdebatten i Sjöbo vann precis lika främlingsfientliga Ny Demokrati riksdagsplatser på precis samma unkna politik.

Men där Sjöboborna fördömdes som rasister var Ian och Bert i folks ögon på sin höjd populister.

Det är lättare att ta avstånd från rasisterna som finns på avstånd. Bjälken i det egna ögat skymmer onekligen blicken.

I Forserum som de senaste veckorna fått se rikspolitiker vallfärda till samhället för att ”ta ställning mot rasism” som Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt uttryckte det, är det förståeligt att man börjat tröttna på att jämföras med Sjöbo.

Alldeles speciellt som alla i samhället, inklusive de utsatta somalierna, menar att alla attacker utförts av en mindre grupp problemungdomar. Det gör inte de enskilda brotten mindre vidriga, men bilden av Forserum som ett samhälle präglat av rasism håller uppenbarligen inte för granskning. Så varför underblåser rikspolitikerna den bilden? För att verka handlingskraftiga när de åker dit och visar upp sig?

– Jag tycker att det är stort hyckleri alltihop, säger fritidsledaren Daniel Rydell till Svenska Dagbladet (2/9).

– Det här är ett nationellt problem. Åk till vilken håla som helst så händer det samma saker där. Forserum har fått bli syndabock för något som sker i hela Sverige.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons