Vissa vågar ta ställning

I december ska det dukas till fest i Blå hallen.

Nej, Jimmie Åkesson (SD) får inte gå på Nobelfesten i år heller.

När Nobelstiftelsen i veckan meddelade vilka riksdagspartiledare som kan förvänta sig en inbjudan till festligheterna den 10 december fanns inte Åkessons namn med. Sju av åtta får gå. Sverigedemokraternas partiledare får stanna hemma.

Från SD:s håll hördes rop om diskriminering första gången Åkesson blev nobbad. Sedan talades det om att Nobelfesten blivit "politiserad".

Nu är reaktionerna mer i stil med att Nobelstiftelsen är töntig och att det inte är något att bry sig om.

Gott så.

Sverigedemokraterna gör nog klokast i att inte gråta alltför mycket över att deras partiledare inte får gå på Nobelfesten och istället vänja sig vid situationen. SD måste förändra sin politik radikalt för att Nobelstiftelsen ska ändra sig i fråga om inbjudan, och inget tyder väl i dagsläget på att Åkesson & co har för avsikt att byta agenda?

Det kan alltid diskuteras om Nobelstiftelsen gör rätt som inte bjuder person A, men bjuder in person B, men det är svårt att klaga på stiftelsen när den nekar en person att komma på festen med hänvisning till att det inte är i överensstämmelse med Alfred Nobels testamente.

Att värna Alfred Nobels minne och förvalta arvet efter honom är nämligen Nobelstiftelsens uppgift.

Nobelstiftelsen är dessutom, vilken en del tycks glömma bort ibland, inte någon statligt finansierad institution som måste bjuda alla riksdagspartiledare, alla kommunalråd och alla generaldirektörer. Nobelstiftelsen står fri från det offentliga och behöver inte kompromissa med sina värderingar.

I det här avseendet kan Nobelstiftelsen tjäna som en förebild för andra sammanslutningar i det civila samhället. Nog skulle det vara uppfriskande om fler organisationer vågade säga "nej, det här stämmer inte överens med vår värdegrund" eller "våra stadgar gör att vi inte kan agera på det här sättet" lite oftare? Kort sagt: ta ställning.

Tyvärr tenderar dock idédiskussionen i det civila samhället att ofta stanna vid funderingar kring hur nya bidrag från det offentliga ska kunna säkras. Bidrag som gör att god verksamhet kan bedrivas, men som även gör att självständigheten hämmas och modet krymper.

Visst, Nobelstiftelsen har det väl förspänt med sina miljarder och sin upphöjda status.

Den är dock alltjämt en förebild när det gäller att gå egna vägar och förklara vad man står för.

Anders Rönmark

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!