Prioritera politikens innehåll

Alliansen har en halv mandatperiod på sig att försöka ordna fyra nya år vid makten.

Partiledarbyten och maktspel har präglat den första halvan av mandatperioden. Idéerna har dock lyst med sin frånvaro.

Det har gått två år sedan valet och mandatperiodens andra halvlek inleds, då riksmötet 2012/13 öppnas.

För dem som gillar att följa det politiska maktspelet har mandatperiodens första halva varit ovanligt spännande. Hälften av riksdagspartierna (S, MP, V och C) har fått nya ledare. Socialdemokraterna har till och med fått två.

Men det uppskruvade spelet har haft ett pris. Själva innehållet i politiken har hamnat i baksätet. Å ena sidan har regeringen varit passiv. De stora reformerna har i stort sett lyst med sin frånvaro. Å andra sidan har den skarpa oppositionspolitik som skulle kunna råda bot på passiviteten inte heller synts till.

Det har naturligtvis inte varit lika enkelt för regeringen den här mandatperioden. I och med Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har alliansen inte längre egen majoritet, vilket i grunden förändrat förutsättningarna och gjort det svårare att fortsätta det reformarbete som inleddes förra mandatperioden.

Men regeringen har inte gjort det bästa av det manöverutrymme, som den trots allt haft. Idélösheten har blivit regeringens signum de senaste åren. Alliansen gjorde visserligen upp med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Men löftena efter valvinsten om samarbete över blockgränserna har i stort sett blivit en tummetott.

Länge tycktes denna passivitet inte spela någon roll i opinionsmätningarna. I synnerhet inte som väljarna strömmade från Socialdemokraterna. Valvinsten 2014 tycktes vara något av en promenadseger.

Men inte längre. Med Stefan Löfven som ny S-ledare är en ny valseger långt ifrån en självklarhet, även om den första Löfveneffekten nu mattats av.

Om Löfven, till skillnad från Sahlin och Juholt, lyckas förnya och förändra den socialdemokratiska politiken kommer valet 2014, precis som valet 2006, handla om vem det är som presenterar den trovärdigaste beskrivningen av samhället och hur man ska kunna åtgärda problemen – Socialdemokraterna eller alliansen.

Det skulle vara en välkommen utveckling. I eurokrisens spår behöver Sverige politiker som först och främst ägnar sig åt politik.

Därmed inte sagt att det interna maktspelet har spelat ut sin roll. De djupa infekterade sår som skapats under de senaste årens interna S-konflikter har inte läkt ut helt och hållet. Såren kan lätt rivas upp igen vid politiska motgångar. Mycket står på spel under hösten, då den nya S-politiken ska börja presenteras.

Även hos alliansen pyr konflikterna. Lösningen är lika enkel som svår. Moderaterna måste ge mer plats åt de andra allianspartierna, så att de än en gång framstår som mer än enfrågepartier. Det har M hittills varit ytterst ovilligt att göra, men det är nödvändigt om alliansen ska kunna vinna valet 2014.

Emma Wange

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!