Nit och redlighet

Ledare

Om den svenska ämbetsmannakulturen skall återupprättas är lösningen inte högre löner och kopierade arbetssätt från näringslivet. Myndighetsutövning är något helt annat än företagande.

Inga-Britt Ahlenius är utan tvekan en av Sveriges mest välmeriterade ämbetsmän, med poster som generaldirektör för Riksrevisionsverket och chef för FN:s internrevision på meritlistan.

När Ahlenius talar lyssnar folk.

När hon skriver läser man.

Och i fredags argumenterade Ahlenius kraftfullt, i en kolumn på Dagens Nyheters ledarsida, för en förändrad ämbetsmannakultur. En formulering kring jämförelsen mellan en vd i näringslivet och en generaldirektörs uppdrag – "att styra och leda en statlig myndighet är mer komplicerat än att leda ett företag", skrev Ahlenius – väckte en hel del reaktioner, och från näringslivets håll hördes rop om att den före detta generaldirektören minsann inte hade en aning om hur komplicerat det är att styra ett företag.

Nej, så är det förvisso, men hon vet hur otroligt svårt det kan vara att leda en myndighet.

Den poäng som Ahlenius ville göra är att den svenska ämbetsmannakulturen behöver återupprättas. Den forna generaldirektören hade, med tanke på den senaste tidens skriverier om vidlyftig representation i myndighetssfären, ett statligt perspektiv på sin text, men behovet av en förändrad tjänstemannakultur gäller även för kommun och landsting.

Tyvärr ser vi dock hur synen på offentlig förvaltning förändrats radikalt de senaste åren. När politiker söker inspiration söker man den i näringslivet. När experter skall kallas in anlitas konsulter. När personer till ledande befattningar skall rekryteras väger näringslivserfarenhet ofta tyngre än erfarenhet från arbete i offentlig sektor.

Att hämta inspiration i näringslivet, där tillväxten sker och nya jobb skapas, behöver inte vara fel alla gånger, men politiker glömmer ofta bort att offentlig sektor är någonting helt annat och att försöken att kopiera saker rakt av nästan alltid faller platt.

Arbetet kan inte bedrivas – får inte bedrivas – på samma sätt som i företag; männen och kvinnorna som sysslar med skattefinansierad verksamhet måste ha andra kompetenser.

Att återupprätta den svenska ämbetsmannakulturen – med den oförvitlige tjänstemannen som sköter sitt jobb utifrån lagar, regler och förordningar, inte eget huvud och trender – är dock inte gjort i en handvändning. Och utan en attitydförändring hos den politiska makten är det omöjligt.

Vi behöver fler politiker som förstår att uppskatta kompetens och oberoende hos tjänstemännen, även om det inte alltid gynnar politikernas agendor. Vi behöver fler politiker som förstår värdet av akademisk utbildning och begriper att specifik kompetens och erfarenhet faktiskt väger tyngre än diffusa egenskaper som "duktig på att vara chef" och "visionär".

Lönerna är, precis som de flesta löner i offentlig sektor (med undantag för chefernas ersättningar), i behov av uppräkningar, men det är inte mer pengar i lönekuvertet som återskapar yrkesstatus.

Det gör kvalitet och kompetens.

Anders Rönmark

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!