Mellanmjölkspartierna

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) vill inte bråka med någon.

"Vi är för allt som är bra! Och mot allt som är dåligt!" Ja, ärligt talat sammanfattar detta det övergripande intrycket från årets Almedalsvecka i Visby, Gotland.

Så här halvvägs in i mandatperioden är trenden tydlig: Opinionsmätningarna belönar de partier som står utan kritik. Spetsiga förslag göre sig icke besvär.

Almedalsveckans tre första dagar var fyllda av konflikträdsla; partiernas debattartiklar var ungefär lika spännande som mjölkreklamen på sidan intill i tidningen.

Sverigedemokraterna är för fler poliser och tycker att de borde spendera mer tid i hasorna på bovar och banditer och mindre vid skrivbordet. Miljöpartiet presenterade ännu en flört till livspusselmedelklassen, som tydligen behöver momslättnad för att hantera de stora utgifterna för att laga blixtlås och sy i knappar som fallit av. Och Moderaterna vill bli "Sveriges moderna arbetarparti" och ha en "jobbpakt" – läs: kafferep, flaggviftning och miljonrullning – för att möta ungdomsarbetslösheten, vilken legat på samma höga nivåer under hela Alliansens tid vid regeringsmakten.

I kölvattnet efter Håkan Juholts korta seglats vid det socialdemokratiska rodret tycks halva riksdagen landat i strategin att säga så lite som möjligt. I stället för förslag och konfliktytor är det partiledarnas berättelser om "sina resor i landet", luftiga formuleringar och självklarheter som förmedlas.

Ska talen i Almedalen vara lika innehållslösa som Jimmie Åkessons (SD), Åsa Romsons (MP) och Fredrik Reinfeldts (M) finns det fog för att göra dem mer sällsynta. Varför inte vart fjärde år? Inför valet då bättre tryck är att vänta från talare och allmänhet.

Lite som fotbolls-EM?

När partiernas PR-strateger väl låter sina vitnande knogar släppa ifrån sig ett utspel eller förslag till medborgarna är det politik som är ungefär lika upphetsande som mellanmjölk och Skogaholmslimpa med hushållsost.

Efter Håkan Juholts kapsejsande har Stefan Löfven nått opinionsmässiga framgångar genom att hålla tyst och lova att politiken, den kommer. Tids nog. I god tid före valet.

Sverigedemokraterna gör sitt bästa för att sudda ut bilden av partiet som ett enfrågeparti. Till och med Miljöpartiet – som tidigare varit en idealistisk frisk fläkt – mjäkar nu vad gäller bensinanvändning och har tagit Alliansens avdragshärva till sitt hjärta. Stats- och finansministerpartiet (M)? Jo, det går bra nu. Eller, i alla fall inte jättedåligt. Så fortsatt gråblått.

Det värsta är att det lönar sig. Dessa fyra partier samlade i senaste väljarbarometern från TNS-Sifo drygt 80 procent av stödet. Allt medan Folkpartiet, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet försöker hålla näsan över vattenytan och dansar farligt nära riksdagens fyraprocentsspärr.

Men Almedalsveckan är inte slut ännu. Återstår gör premiär för Ångermanlands egen Stefan Löfven (S) samt Göran Hägglund (KD). Om Socialdemokraterna väljer att bryta det tidigare mumlandet mot klarspråk och förslag som utmanar regeringens politik är det välkommet. Särskilt troligt är det dock inte.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!