Inget pang för pengarna

Den borgerliga regeringen satsar på rättsväsendet och förväntar sig "väsentligt förbättrade resultat".

Färre brott klaras upp och för få poliser syns på gatorna. Blir det skillnad nu när 1,5 miljarder till satsas på rättsväsendet?

1,5 miljarder kronor ska regeringen lägga nästa år på rättsväsendet, avslöjade statsministern i regeringsförklaringen. Tillsammans med de cirka 8,5 miljarder kronor alliansen tidigare har lagt på rättsväsendet utgör detta "den största satsningen i modern tid", enligt Fredrik Reinfeldt.

Frågan är dock om satsningen har burit frukt. Ett av alliansens uttalade mål inför valet 2006 var att polisen skulle synas mer på gatorna. Men ännu lägger polisen bara en procent av sin arbetstid på fotpatrull. Och det hade väl gått att leva med om de nya poliserna hade klarat upp fler brott i stället. Men även där har framstegen varit obefintliga.

2005 klarades fyra procent av bostadsinbrotten upp, i betydelsen att en gärningsman fälldes. 2011 var den siffran 1 procent. Att, som regeringen vill, skärpa straffen för bostadsinbrott lär under dessa omständigheter knappast ha en avskräckande effekt.

Regeringen har satsat mycket pengar på sådant som går att sätta siffror på, till exempel att öka antalet poliser. Men vad hjälper fler poliser när det inte finns åklagare och domstolar som kan genomföra en rättsprocess mot de häktade? Sverige har fått kritik för långa häktningstider från EU, FN och Europarådet. Och ju längre en rättegång dröjer, desto mer osäkra blir vittnenas uppgifter.

Givetvis har framsteg skett. I Tobias Barkmans bok "Jakten på en mördare" berättas om 1990-talets mordutredningar på den skånska landsbygden. Innan länspolisreformen tvingades polisen samarbeta inom ett hundratal små polisdistrikt, vilket skapade revirstrider och kunskapsluckor. Sammanslagningen av polismyndigheterna, först till länspolismyndigheter och nu till en nationell polismyndighet, är säkert ett steg i rätt riktning.

Samtidigt är det inte svårt att förstå dem som vill ha en kommunal polis, hur nu en sådan lagstiftning skulle se ut. Att människor i vissa delar av landet är villiga att betala någon skattekrona extra för att kunna ha fler poliser på kvällar och helger eller korta insatstiderna är lätt att begripa, vare sig det är en kommun i inre Norrland eller en storstadsförort. Känslan av att vara förbisedd, att polisen inte kommer när man ringer, att myndigheterna tittar åt ett annat håll, undergräver sammanhållningen i samhället och rättsväsendets legitimitet.

Kanske skulle också lite konkurrens vara nyttig för polisen. Den ständiga jakten på "pinnar", där enkelt mätbara och lätt uppfyllda mål prioriteras framför mer komplicerade, är kanske inte det mest effektiva sättet att bedriva polisarbete.

Statsministern förväntar sig "väsentligt förbättrade resultat" för de nya pengarna. Men det är regeringen och rikspolisledningen som är ytterst ansvariga för att se till att de levereras.

David Ekstrand

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!