Få ordning på kassan

Ledare

Nya uppgifter aktualiserar kritiken mot Försäkringskassans verksamhet i Västernorrland. God myndighetsutövning förutsätter medborgarnas förtroende, därför måste sjukförsäkringsbedömningarna bli bättre.

En grundläggande måttstock för en myndighets förmåga att utföra sitt uppdrag är rimligen att besluten är i linje med lagstiftning och direktiv; att en eventuell överprövning ger samma utslag som det initiala.

I våras rapporterade tidningen att hela fyra av tio personer i länet som överklagar Försäkringskassans beslut om aktivitetsersättning och sjukpenning får rätt vid när saken prövas på högre ort.

Tyvärr finns fog att fortsatt kritik. I dagens tidning presenteras nya uppgifter som visar att en majoritet av de personer som lämnar Försäkringskassans stödsystem, i och med att deras tidsbegränsade ersättning upphör, återvänder inom kort och får stöd på nytt. Att några av de personer som bedöms vara redo att återvända till arbete faller tillbaka i sjukdom är naturligt. Men att fler än sex av tio gör det?

När återförsäkringarna är så pass vanliga finns två tänkbara förklaringar: Antingen blir människor sjuka av själva kontakten med Arbetsförmedlingen (måhända någon form av svår kontaktallergi?). Eller så är Försäkringskassans bedömningar helt enkelt för dåligt grundade. Och även om Arbetsförmedlingen knappast är statsväsendets bästa barn så ligger den senare rimligen närmare någon form av sanning...

När många får rätt vid överprövning, och en majoritet av de som utförsäkras snart är tillbaka i systemen, finns goda skäl att tvivla på riktigheten i myndighetens utslag. All offentlig verksamhet och myndighetsutövning strävar efter trovärdighet. I de som behandlar ärenden och människor så känsliga som Försäkringskassan gör blir detta extra viktigt och resultaten därför oroväckande.

De vanligt förekommande överprövningarna och återförsäkringarna bör även mana till besinning för de politiker som utformar systemen. Att Alliansregeringen efter valsegern 2006 skulle reformera sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna var en självklarhet. Att som tidigare använda förtidspensioneringar, sjukskrivningar utan tidshorisonter och diverse arbetsmarknadsprogram för att dölja hög arbetslöshet ledde till att många människor hamnade i vad som måste beskrivas som utanförskap. För alltför många var vägen till arbete lång, om den över huvud taget gick att urskilja.

Men regeringen måste ta signalerna från själva utförandet på större allvar. Försäkringskassans verksamhet förutsätter som sagt att medborgarna har förtroende för den. Då duger det inte med de resultat som nu går att avläsa i Västernorrland.

Även valrörelsen 2014 kommer att präglas av heta debatter kring sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Ska politiken vara trovärdig fungerar det inte att ansvariga myndigheter får bakläxa alltför ofta. Om Försäkringskassan gör sig skyldig till omfattande felbedömningar finns det anledning att fundera över lagstiftningens utformning. Detta sker nu också i den parlamentariska kommitté som utreder framtidens försäkringslösningar. Det resultatet presenteras i maj nästa år.

Redan i dag bör landets folkvalda fundera över sambandet mellan den politiska retoriken och utfallet i Försäkringskassans verksamhet.

GABRIEL EHRLING

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!