Äntligen fria

Två av tre fängslade journalister är nu fria.

I över ett år har de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson suttit fängslade i Etiopien. Snart är de hemma.

Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson är fria. I går meddelade det etiopiska utrikesdepartementet att de två svenskarna benådas nu i samband med firandet av det etiopiska nyåret.

Äntligen, bör kanske tilläggas.

De två journalisterna greps i juli 2011 efter att de med ONLF-gerillans hjälp tagit sig in i Ogadenprovinsen. Målet med resan till Ogaden var att rapportera om övergrepp som skett i området, övergrepp som kan ha haft koppling till Lundin-bolagens verksamhet.

Något reportage blev det dock aldrig.

Efter gripandet fördes svenskarna till huvudstaden Addis Abeba där de i slutet av 2011 dömdes till elva års fängelse för "främjande av terrorism" och "olaglig inresa i Etiopien". Schibbye och Persson fick ingen rättvis rättegång – den juridiska processen har inte bara kritiserats från svenskt håll utan även i uttalanden från EU, USA och olika människorättsorganisationer – men istället för att överklaga domen har Martin Schibbye och Johan Persson satt sitt hopp till den benådningsprocedur som finns i Etiopien. Det har visat sig vara en klok taktik. Istället för ännu en utdragen rättegång, som kunde ha resulterat i ännu strängare straff, får nu Schibbye och Persson återvända hem till Sverige efter ett drygt år i fångenskap.

När de två journalisterna väl landat på svensk mark, och är hemma hos sina familjer, kan arbetet börja med att gå igenom vad som gjorts rätt och fel under det senaste året.

Har den "tysta diplomati" som UD tillämpat varit rätt tillvägagångssätt? Den kan anses ha varit framgångsrik eftersom svenskarna nu är fria, men hade Martin Schibbye och Johan Persson kunnat slippa hela eller åtminstone delar av den tid som de nu suttit fängslade? Vad hade kunnat göras annorlunda? Så fort duon är i Sverige igen finns det en helt annan möjlighet att diskutera frågan. Det senaste året har uttalanden från Schibbye, Persson, deras ombud och UD anpassats för att inte förarga den etiopiska ledning som hållit de två journalisternas öde i sina händer. Nu kan bladet tas från munnen.

Det är viktigt att debatten inte slutar bara för att svenskarna kommer hem.

Världen över sitter journalister fängslade för att de försvarat pressfriheten och försökt rapportera om sådant som regimer velat gömma undan. Sverige som land har ett ansvar för att gå i bräschen för ökad pressfrihet och bör ta chansen att agera när möjligheter finns; personer som stått upp för det fria ordet ska kunna räkna med att Sverige visar sitt stöd.

Det exempel som ligger oss närmast, inte geografiskt men väl känslomässigt, finns i ett grannland till Etiopien. Martin Schibbye och Johan Persson har släppts, men i Eritrea sitter svensken Dawit Isaak fortfarande fängslad. Där har blågul "tyst diplomati" uppenbarligen inte fungerat.

Något måste hända och det snart.

Två av tre är inte godkänt.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Dela
  • +1 Intressant!