Annons
Annons
Annons

Ännu en påminnelse

Ledare

Visst ska det vara fest då något invigs. För att Ådalsbanan ska bli en riktig succé krävs dock fler infrastruktursatsningar.

I går invigdes Ådalsbanan med infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd (M) närvarande. En inte alltför vild gissning är att dignitärerna från Västernorrland, med landshövding Bo Källstrand i spetsen, inte försatte chansen att påtala för Elmsäter-Svärd att mycket arbete faktiskt återstår.

De järnvägsinvigningar – i vissa välbekanta fall alltför framstressade sådana – som sker i den här delen av landet är inte bara ceremonier för att visa att människor och företag får bättre förutsättningar att bo och verka i Norrland då järnvägen byggs ut.

De är också påminnelser om att det finns så mycket mer att göra.

Först och främst handlar det om att se till så att tågen som trafikerar Botniabanan och Ådalsbanan går i tid; om fler ska uppmuntras att använda tåget som transportmedel måste punktlighet vara ett ledord.

En ännu viktigare framtidsfråga är dock hur restiden söderut ska kunna bli kortare.

Vad spelar det för roll om tågen på Botniabanan slår nya rekord mellan Umeå och Örnsköldsvik om sträckan mellan Härnösand och Sundsvall känns som en enda lång försening; att det i dag går fortare att åka bil än tåg mellan residensstaden och länets största kommun är närmast skrattretande.

Och hur kommer en person som åker längs Ådalsbanan att uppleva resan när hon eller han inser att avsaknaden av dubbelspår mellan Gävle och Sundsvall gör att det ändå tar alldeles för lång tid att ta sig ner till huvudstaden?

Den borgerliga regeringen har hittills presenterat ett antal infrastruktursatsningar under sin budgetturné. Viktiga sådana, skall tilläggas, men med undantag för en riktad satsning mot gruvnäringen i Norrbotten är det andra delar av landet än Norrland som står i fokus.

Det är ingen tvekan om att det är oerhört viktigt för landet att tågförbindelserna i södra Sverige blir bättre; behovet av upprustade och fler spår är stort kring Stockholm, Göteborg och Malmö. Det känns dock mer än en aning märkligt att staten först satsar miljarder i skattemedel på förbättrad tågtrafik i Norrland, men sedan låter flaskhalsar vara kvar som gör att Botniabanan och Ådalsbanan inte kan utnyttjas maximalt. Det var under en socialdemokratisk regering som bygget av Botniabanan och upprustningen av Ådalsbanan sattes igång, men det är den sittande borgerliga regeringen som nu har ansvaret för att ta besluten som ser till att arbetet slutförs.

I Norrland finns det en bred uppslutning, över partigränserna och i alla delar av samhället, bakom kraven på infrastruktursatsningar.

Det borde det finnas i Stockholm också.

Eller har man inget intresse av människorna och företagen i Norrland som vill ta sig till och från huvudstaden?

Anders Rönmark

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons