Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stående ovationer för Wiigs ”Rubbat bo”

TEATER
Rubbat bo
Manus och regi: Arne Wiig. På scenen: Arne Wiig Musiker: Fredrik Sixten, Anna Jonshult. Härnösands Teater på lördag.

Annons

Arne Wiig gjorde det. Inte nog med att han lyckades få en storpublik på sin föreställning ”Rubbat bo”. Han lyckades också att presentera en föreställning som var mycket tänkvärd och bra. Så blev det också stående ovationer efter den två timmar långa föreställningen där han inte enbart varit författare och regissör utan också ensam skådespelare. Han utförde också ett mycket bra dansnummer där en tallrik med hans hjälp fick dansa till musiken.

Arne Wiig är en mångsidig människa. Att han är präst och kaplan är nog känt. Att han är doktor i symbolik kanske inte alla känner till. Att han dessutom är psalmdiktare, poet, amatörskådespelare och nu också dramatiker och regissör är kanske inte är lika känt. Och att han dessutom kan kombinera dessa delar har hittills varit rätt så okänt. Men nu vet vi, vi som såg "Rubbat bo”.

För det här är inte bara en monolog. Trots att han är ensam skådespelare finns det flera som agerar. Astrid Robillard som studerar på operahögskolan visade inte bara att hon är en mycket duktig mezzosopran . Hon är också en duktig recitatör och fick liv i texterna som oftast handlar om familjen Kennedy.

Pjäsen utspelar sig i olika tidsepoker. Från den antika Egypten som ju Arne Wiig är expert på och fram till nutid. Rekvisitan är äkta, direkt hämtad från hans antikaffär som också är något mer än bara en butik. Allt hänger ihop för Arne Wiig.

Grundhistorien i pjäsen handlar om den medelålders mannen som kommer hem till sitt föräldrahem för att städa ut efter faderns död. Modern är redan bort och det visar sig också att fadern har kört ihjäl sina två döttrar efter allt för mycket alkoholintag.

Här talar mannen med sin döde far om saker som aldrig tidigare varit uppe. Kvinnoförtrycket i hemmet. Den late och opraktiska fadern som tidigt tappat bort kärleken och umgänget har blivit till ett rollspel där alla spelar sina roller och de äkta känslorna undertryckts.

Med hjälp av en mask för ögonen förvandlas Arne Wiig till sin döda fader.

Vad som är sant och falskt vet man inte. Arne Wiig vet att det finns flera sanningar. Och han ser också ett dilemma i det att man som vuxen måste hantera olika världar.

I pjäsen finns också paralleller till familjen Kennedys liv. Och banden i denna berömda familj med ett så hårt framgångsideal är också minst sagt komplicerat

De mycket duktiga musikerna Fredrik Sixten och Anna Jonshult utvecklar historien genom musikens enorma bredd. Ett tänkvärt och intressant och nyskapande skådespel som säkert skulle kunna visas flera gånger till och inte bara i Härnösand.

Annons
Annons
Annons