Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skepp att ta på allvar

Annons
Skepp att ta på allvar

Böcker

Pansarskepp. Från John Ericsson till Gustaf V

Per Insulander och Curt S Ohlsson

CB Marinlitteratur

ca 360 kr.



Bok- och Biblioteksmässan är en märklig happening med en mångfald upplevelser. Ena ögonblicket njuter man av Carina Burmans kunniga, lågmälda tankar om Fredrika Bremer - varom mera längre fram i dessa spalter. Stunden därpå häpnar man över Jan Guillous machopräglade arrogans (och undrar hur mycket som beror på önskan om publicitet...). Så strövar man ut bland alla mässmontrar och finner plötsligt en bok om de svenska pansarskeppen...

Kanske är de bortglömda idag? I så fall oförtjänt för de var faktiskt den enda del av vårt försvar som tyskarna tog på allvar vid andra världskrigets utbrott. Flygvapnets plan var hopplöst föråldrade 1939 och armén saknade likaså moderna vapen, för att inte tala om utbildade soldater och befäl... Men marinen väckte viss respekt, framför allt genom de tre pansarskeppen av s.k. "Sverige"-klass. Deras tillkomst är förresten ett spännande inslag i vår politiska historia under de år som föregick parlamentarismen och den allmänna rösträtten. Startsignalen till den berömda "pansarbåtsinsamlingen" gav dessutom Manfred Björkquist i ett tal i Örnsköldsvik 1912.

Därför förtjänar dessa fartyg mer än väl det förnämliga äreminne på drygt 350 sidor som författarparet Insulander-Ohlsson ställt samman. Boken täcker inte bara Sverigeskeppen utan alla pansrade skepp som tillfördes marinen allt sedan starten med monitoren "John Ericsson" 1864. Författarna har dessutom lagt manken till när det gäller att söka foton och - inte minst - målningar i färg av gråmålade skrov under forcering.

Kring 1900 pågick en omfattande upprustning av flottan, parallellt med införandet av allmän värnplikt och ett kostsamt kasernbyggande. Av den visserligen mycket blygsamma statsbudgeten åtgick hälften till försvaret. Man minns den socialistiska kritiken mot vårt land som "det befästa fattighuset". Härigenom hade Sverige 1914 tolv pansarskepp - och detta var alltså innan Sverigeskeppen togs i bruk. De bar namn som "Svea", "Oden", "Äran", "Manligheten" och "Dristigheten" och skymtar bl.a. på gamla stumfilmer från dessa år när tsaren eller den franske presidenten Poincaré besöker Sverige. En alldeles särskild roll spelade örlogsflottan vid unionsupplösningen med Norge 1905. Båda sidor vidtog miltära förberedelser om förhandlingarna i Karlstad misslyckades. Kusteskadern om åtta pansarskepp samlades utanför norra Bohuslän för att kunna sättas in i Oslofjorden... Tack och lov kom man överens i Karlstad.

Med den roll Ångermanland så länge haft i försvaret österut bör detta vara en bok som intresserar många här uppe. Den återger också några dråpliga episoder från våra trakter. Som när "Oscar II" - en av de verkliga trotjänarna bland pansarskeppen; i tjänst under fyrtio år fram till 1947 - löpte ut från en ankring i Dockstafjärden. För sent upptäckte vakthavande att han glömt fartygschefens hovmästare (!) kvar i land. Denne befanns stående på en klippudde ivrigt viftande med påsar som innehöll chefens middag... Stämningen på bryggan blev frostig.

Naturligtvis ingår flera skildringar om livet ombord - ingalunda särskilt behagligt eller ofarligt. Neutralitetsvakten under de båda krigen skördade många offer. Men också de glade sidorna speglas; t.ex. genom anekdoten om underbefälet som har svårt att få liv i morgonsömniga grabbar och stönar: "Här ligger ni och drar er och är unga nog att kunna vara mina barn". En fyndig göteborgare - (?) - frågar då om han får kalla högbåtsman för "Far", vilken denne häpet beviljar. Då blir slutrepliken. "Far åt helvete!"

När de gamla skeppen efterhand skrotades tog man vara på kanonerna. Ofta ingick de in i permanenta kustbefästningar. På så vis hamnade enligt boken en medelsvår pjäs från pansarskeppet "Oden" i batteri Sanna utanför Härnösand. Och batteriet Dalom - som först utrustats med kanoner från "Svea" - fick nya pjäser som tidigare suttit på "Dristigheten". Så det är dem vi beskådar vid besök på Havstomuseet på Hemsön.

Håll med om att man lär sig mycket på Bok & Biblioteksmässan!

Bo G Hall
Annons
Annons
Annons