Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skarp kritik mot Sveriges dåliga beredskap: "Självförsörjningen lika usel som 1917"

På affärerna dignar hyllorna av matvaror från hela världen. Men Sveriges bristande självförsörjningsgrad och oförmåga att klara en kris lyfts allt oftare i debatten.
"Ett kortsiktigt och oansvarigt agerande," skriver sex kritiska röster i ett debattinlägg.

Annons

DEBATT

Året var 1917, första världskriget rasade i Europa. Ryssland förhandlade till sig separatfred med Tyskland, ryssarna hade inre oroligheter att ta hand om. Oroligheter som utmynnade i den ryska revolutionen.

Det här känner de flesta till som hängt med på historielektionerna.

Många känner inte till att självförsörjningen av livsmedel i Sverige vid denna tid var usel, lika usel som idag. Krig och revolution härjade i vår närhet. Minspärrar och blockader hindrade import av livsmedel. Det uppstod en livsmedelskris med hård ransonering som följd.

Det var så illa under en period att det uppstod hungerkravaller i några av våra större städer. Och en revolution likt den i Ryssland var inte ett omöjligt scenario även här. Statsmakten rådde med nöd och näppe på situationen, och vi slapp en revolution.

Dessa dramatiska händelser är i stora drag vad som så småningom ledde fram till att en regering, under mellankrigstiden, ledd av Per Albin Hansson (S) arbetade fram en plan som skulle säkerställa landets livsmedelsförsörjning i händelse av en liknande situation i framtiden.

Det hitintills ganska ålderdomliga och ineffektiva lantbruket skulle rustas upp. Lantbruket skulle bli en del av rikets försvar. Det skulle även inrättas beredskapslager av förnödenheter.

Om Per Albin Hansson var synsk framgår inte, men det dröjde inte så många år innan nästa katastrof stod för dörren. Tyskland sköt fram sina positioner och britter och fransmän låtsades att de hade situationen under kontroll, så kom så det tyska angreppet på Polen 1939. Britterna förklarade Tyskland krig.

Efter en relativt lugn period i historien som går under benämningen "skymningskriget", startar Tyskland sitt luftkrig mot Storbritannien. Andra Världskriget var ett faktum.

Skillnaden nu, mot det förra kriget, var att Sverige i det närmaste var självförsörjande på livsmedel. Viss ransonering av inhemska produkter var ändå nödvändig. Exempelvis kött. 150 gram per person och vecka var det som gällde. Ingen behövde i alla fall svälta i städerna denna gång.

Denna doktrin avseende självförsörjning och beredskapslager av viktiga förnödenheter inklusive drivmedel, var i princip intakt fram till 1994. Då, som en förberedelse inför vår anslutning till EU 1995, lades denna doktrin ned.

Beredskapslagren avyttrades. I stället skulle inre marknadens privata aktörer lösa problem om det uppstod några.

I dag är vi nära 10 miljoner invånare i Sverige, under andra världskriget var vi ca 6 miljoner. Vi har åter en självförsörjningsgrad av livsmedel på ungefär samma nivå som 1917 om vi beaktar befolkningsökningen.

Den svenska bonden har degraderats till något som närmast liknar ett pittoreskt inslag på landsbygden. Dessutom plågade av ett hysteriskt regelverk kring tamdjurshållning, där centimetrar hit och dit kan ge upphov till problem med myndigheter.

Tanken är alltså att inre marknadens privata aktörer skall lösa försörjningen av livsnödvändigheter, i Sverige, om ofred återigen blir verklighet. Hur dessa förnödenheter skall nå oss nämns inte. Man har tydligen tänkt bort blockader, minspärrar och annat som hindrar import.

Och vad är det som garanterar att exempelvis Frankrike skulle ha möjlighet att sända förnödenheter till Sverige? Även om några fartyg skulle ta sig igenom minspärrar och flockar av ubåtar, behöver troligen fransmännen sin egen matproduktion om det hettar till.

Inget EU-land klarar, vad vi känner till, sin egen livsmedelsförsörjning. Hur kan vi då räkna med hjälp utifrån?

Vi anser detta är ett kortsiktigt och oansvarigt handlande från våra etablerade partier. Landsbygdspartiet oberoende vill dramatiskt öka landets självförsörjningsgrad och våra bönder är navet i detta arbete.

Inga bönder, ingen mat. Så enkelt är det.

Magnus Malmsten, Norrtälje

Claes Littorin, Uppsala

Åke Karlsson, Kolmården

Arne Gunnarsson, länsavd. Skåne

Elisabeth Sundgren-Åberg, Ockelbo

Åsa Gärdén, länsavd. Stockholm

Samtliga från Landsbygdspartiet Oberoende

* * *

Läs mer och följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook

Hela Sverige kan inte leva - vi har inte råd med alla bidragsslukande stödområden

"En så nedlåtande karikatyr av landsbygden speglar människoförakt av värsta sort"

Landsbygden är ett demokratiskt haveri och en krutdurk som kan explodera

Överlevarna kommer att finnas på landsbygden - historien visar vägen mot framtiden

Skyll inte på landsbygden - Stockholm har sysslat med bypolitik sedan ordet uppfanns

Den svenska landsbygden håller på att förvandlas till ett industriområde

Sluta stadsplanera - det är dags att bygga ett helt Sverige

Den gröna bluffen - om miljöbilar och andra vackra lögner

Dödsstöten för landsbygden - om det brutna kontraktet mellan stad och land

Det är dags att plöja ned pengarna där de en gång växte fram

Den odemokratiska staden – om urban diktatur och byn som fostrade en statsminister

Annons
Annons
Annons