Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

SD-känslorna slog till i svampskogen

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om Jimmie Åkessons sommartal och känslorna i svampskogen.

Annons

Det är tiden för skatter i skogen. Gult som glimmar under lager av mossa, rött som strålar från lingonriset. Men det finns även troll som tittar upp och visar sin fula nuna bakom en sten.

När jag gick en svamptur den gångna helgen var skörden skralare än de senaste åren. Några år har överflödet varit så stort att jag knappt har orkat rensa mina kantareller, men i år är de gula fläckarna sorgligt få.

I överflödet är jag generös, men under ett torftigt år som detta tittar den njugga sidan fram. Jag blänger ilsket mot andra bilar efter skogsvägen, ser dem som konkurrenter. Och spåren av kantarellsmulor på mossan, som visar att någon annan har hunnit före, är som ett hån.

Jag blir illa till mods av mina känslor när jag går där i skogen. Nästan lika illa till mods som av ett ord som jag fastnade för under helgen. Allemansland. Ordet kommer från Jimmie Åkessons (SD) mun, när han sommartalade och förkunnade att ”Sverige är inte något Allemansland”, med innebörden att Sveriges välstånd ska vi vara snåla med.

Läs mer: Kristian Ekenberg: Även du, min Batra!

Med det ordvalet smutsar han inte bara ner allemansrätten, denna svenska stolthet, utan även Lennart Hellsings Allemansland som är hemvist åt Krakel Spektakel och hans vänner.

För även om jag oroligt spanar efter andra bilar på skogsvägen – hur många svenskar utnyttjar egentligen allemansrätten att plocka bär och svamp?

De svarta känslorna i svampskogen är som ett frö till det vilda hat som växer på Medborgarplatsen i Stockholm, där afghaner demonstrerar för att stoppa utvisningar och där högerextremister skriker de mest vidriga och avhumaniserande saker åt dem.

Det är detta som jag menar med att troll tittar fram bakom stenarna. Eller rättare sagt i en själv. Känslorna i svampskogen är de jag förknippar med väljarna på den yttersta högerkanten. Njugghet, egoism, misstro, paranoia och misstanken om att någon har någonting som man själv vill ha.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

I skogen så här års kan man också stöta på en grupp människor som väcker en lika stor salivsprutande ilska som demonstranterna på Medborgarplatsen. Bärplockare, som kommer till Sverige från hela världen för att vittja de skatter som vi låter förfaras och säljer dem billigt tillbaka till oss. För även om jag oroligt spanar efter andra bilar på skogsvägen – hur många svenskar utnyttjar egentligen allemansrätten att plocka bär och svamp?

Egentligen borde jag avsluta denna krönika med att avslöja mina bästa kantarellställen med detaljerad vägbeskrivning. Men riktigt så långt har jag inte kommit än med att kväva mitt inre missunnsamma troll.

Annons
Annons
Annons