Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

PoesY tillbaka till de norrländska rötterna

/
  • Några av finalpassens poeter, från höger: Hassan Alyasiri, Sissel Almgren, Maria Margareta Österholm, Anita Jacobsson, Elisabeth Rynell och Jan Wolf-Watz.
  • Är Mattias Alkberg från Luleå Sveriges svar på Neil Young?

Poesifestivalen i Västernorrland PoesY 15-årsjubilerade med ett generöst och varierat program. Många av dem som var med i starten 1999 på Murberget deltog även i år.

Annons

Ett starkt inslag i år var det mångspråkiga, där poeter med invandrarbakgrund fick tillfälle att presentera diktning på sina respektive språk.

Årets upplaga var också påtagligt publiktillvänd, i ordets bästa bemärkelse, det var fullmatat och lättillgängligt utan att ge avkall på bredd och kvalitet.

Temat i år var Norrland, och grundtanken var att återvända till de norrländska rötterna.

Under lördagens finalpass på Sambiblioteket gjorde temat skäl för namnet, här kunde man se och höra den yppersta eliten bland Norrlands poeter.

Det enda som egentligen saknade norrländsk anknytning var Maria Margareta Österholm från Stockholm, den rosa rebellen, vars två år i Luleå kändes en smula långsökt som berättigande till just en sådan inbjudan. Men visst, hellre fria än fälla, och det kunde lika gärna ses som ett utslag av norrländsk tolerans och vidsynthet.

Lördagens program var väl sammanhållet, och de olika programpunkterna gick smidigt in i varandra. Kvällen inleddes av Hassan Alyasiri från Kramfors, som gav här, liksom tidigare under Öppen scen, en härlig lektion i det arabiska språkets underbara melodi och musikaliska kvaliteter. Utan att begripa ett ord lät sig publiken omslutas av toner från Tigris och Eufrat. Hassan hade med sig två unga svenska poeter, Tidda Ödman och Sissel Almgren, som han har översatt till arabiska, och som läste sina dikter växelvis med Hassan.

Det var tydligt hur dessa ungdomars diktning utmärkte sig för konkret enkelhet och en vardaglig realism, i en viss kontrast till deras äldre professionella kollegers betydligt mer intrikata och inåtvända lyrik.

Mattias Alkberg, Sveriges svar på Neil Young, underhöll med både musik och läsning av drömsk poesi. Jan Wolf-Watz, i sällskap med Maria Norberg, bjöd på en suggestiv röstföreställning, men jag måste erkänna att jag inte tyckte om att de läste med ryggen mot publiken, även om jag väljer att inte övertolka det.

Anita Jacobsson från Stöde vann publikens hjärtan med sin expressiva estradpoesi, som med humor och finess skildrar vardagens tragik och komik.

Att Elisabeth Rynell var den poet som fick avsluta var fullt logiskt. Så fast rotad i den norrländska myllan, och ingen annan kan som hon dikta med samma allvar, djup och inte minst sensualitet om frågor på liv och död.

Gregor Flakierski

Annons
Annons
Annons