Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Romsk fanfar i maxtempo

/

Det är som att kliva rakt in i en film av den egensinnigen jugoslaviske regissören Emir Kusturica, med en envis, klagande musikberättelse, mörk och tragisk, men samtidigt så full av liv. Det romska tolvmannabandet Fanfare Ciocãrlia från Rumänien är på turné genom vårt län, med häftiga rytmer som värmer i höstrusket.

Annons

Fanfare Ciocãrlia lär betyda lärkans blåsorkester på rumänska. Sättningen består av en trumma och slagverk, och tio eller elva blåsare. I den bakre raden står tuba gånger två och horn – alt och baryton. Framför dem saxofon, trumpet och klarinett. Lärkans sång utmärks av väldig intensitet, och Fanfare Ciocãrlia gör verkligen skäl för namnet, och dessutom en stor förmåga att härma.

Den romska musiken utmärks av just sin förmåga att inkorporera element från musiken i de länder där de vistas, och påverkan är säkerligen ömsesidig. Hos Fanfare Ciocãrlia kan man tydligt höra musikaliska inslag från Balkan, Orienten men även Östeuropa, och faktiskt Spanien – Andalusien. Det saknas inte heller lekfulla jazztoner. Det rumänska inslaget är som väntat mest påtagligt, men helheten är totalt Fanfare Ciocãrlias egen.

Musiken är egentligen bara rytm, slingrande, intrikat och komplicerad. Tempot är häftigt uppskruvad, och ökar bara hela tiden. Trumman dundrar på oavbrutet, tuborna och hornen stämmer in, klarinettens staccato följer med hela vägen, och interfolieras då och då av uppkäftiga solon på saxofon och trumpet.

Så värst många solon blir det inte, den här musiken är ett kollektivt verk, skapat av skickliga musiker, riktiga virtuoser, men med begränsat utrymme för individuella uppvisningsnummer. Inte minst kräver det höga tempot en stor grad av samstämmighet och kollektiv samverkan, som enbart skulle störas av alltför vidlyftiga soloprestationer.

Det förekommer inte heller så mycket sång, det är mest instrumentalmusik, och när det väl sjungs är det inte direkt någon skönsång, utan helt i linje med en folklig tradition, egentligen helt vanlig över hela världen, man sjunger helt enkelt för att det förväntas vara sång i samband med musik.

Att Fanfare Ciocãrlias musik är medryckande gick inte att ta fel på. Det tog på sin höjd tre sekunder för större delen av publiken i Sollefteå att komma upp på fötter och börja dansa. Och det fortsatte de flesta med hela kvällen!

Fanfare Ciocãrlia spelade på Hullsta i Sollefteå i lördags, söndag är de på Fjällräven Center i Örnsköldsvik, och på måndag uppträder de på Metropol i Härnösand.

Annons
Annons
Annons