Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Maj Olsen och orättvisorna

Maj Olsen och orättvisorna

En författarinna vi ångermanlänningar inte får glömma är Maj Olsen (1914- 1986).

Hennes studier bestod bland annat av att ha gått flickskolan i Härnösand samt reklamkonstskolan i Stockholm. Hon gifte sig och fick 3 barn, men var hela tiden en hårt arbetande yrkeskvinna.

Fadern var ägare till Linds affär i Nyland, och det blev Maj som övertog detta företagande. Hon drev två manufakturbutiker, i Nyland samt Bollsta, med sammanlagt 12 anställda, men sysslade även med måleri och keramik. Framförallt var hon dock författarinna och en produktiv sådan.

Maj Olsen skrev romaner som exempelvis; Cell mot norr (1951), Ekorrhjulet (1953), Så likt kärlek (1955), Den ömtåliga gåvan (1958), Sofi Sager - revoltör mot dubbelmoral (1974) samt På Malins tid i Ådalen (1981). Hon skrev även ungdomsböcker, artiklar om litteratur, bygdespel samt lyrik.

Redan hennes tidigare böcker är präglade av funderingar om de orättvisor som drabbar kvinnor på grund av det vi idag kallar samhällets könsmaktsstrukturer. Att Maj Olsens texter har en feministisk tanke ser nog de flesta som läst hennes böcker. Tydligast märks dock detta i hennes två sista romaner, Sofi Sager samt På Malins tid i Ådalen.

På Malins tid i ådalen är en mycket intressant historisk kvinnokrönika. Maj berättar om fyra generationer kvinnor, med utgångspunkt från Malin. På första sidan är Malin 14 år och i slutet dör hon 80 år gammal. Under resans gång får vi möta sorger och glädjeämnen som påverkar de inblandade kvinnorna. Vi lär känna Malins mor, Kajsa-Brita. Hon får uppleva att lagen som gav gifta kvinnor rätt att disponera pengar de tagit med i boet, togs i bruk. Malin själv får träffa "hon som talar om kvinnlig rösträtt", vilken så småningom visar sig vara Kerstin Hesselgren. Dottern Margret går på rösträttsmöte med sin mor och de får även uppleva att kvinnorna äntligen får rösträtt. Dotterdottern Elisabeth flyttar till Tyskland med sin make innan kriget bryter ut. Boken beskriver åren 1860-1940 och är ett stycke ådalshistoria sett ur kvinnoperspektiv.

Sofie Lisette Sager föddes 1825 i Byarums socken i Småland. Fadern dog när Sofie var 9 år, och modern stod då ensam med 5 barn. Sofie fick flytta till moster Sara, och hennes make prosten Rising. Eftersom Sofie Sager var flicka fick hon aldrig den utbildning hon så hett önskade. 14 år gammal fick hon åka "till en fjollig flickpension" i Jönköping, och 16 år gammal blev hon själv guvernant till 3 flickor, vilket hon tyckte var synnerligen orättvist för flickorna. Om de varit pojkar skulle de ha fått bättre utbildning, än en 16 årig outbildad guvernant.

Så småningom åkte hon till Stockholm. Där var prostitution ofta den enda utvägen för ett stort antal kvinnor och 45 procent av alla barn föddes utom äktenskapet. Sofie skulle bo inackorderad hos familjen Dillström, men när hon förstod att detta var ett horhus flydde hon ut i Stockhomsvimlet där hon "räddades" av fanjunkare Möller. Hon gladde sig när hon skulle få bo hos den vänlige herr Möller, men glädjen förbyttes snabbt i sorg när det gick upp för henne att hyran skulle betalas med sexuella tjänster. När Sofie vägrade låste Möller in henne och misshandlade henne grovt. Fröken Sager lyckades emellertid fly till en doktor Brisman som sedan kom att betyda mycket för henne. På hans inrådan, och med hans hjälp, stämde Sofie Sager fanjunkare Möller för grov misshandel och våldtäktsförsök. Hon var den första i Sverige som stämt en man för en sådan handling, och fantastiskt nog så blev Möller fälld. året var 1848.

"Det Sagerska målet" blev omdebatterat i press och folkmun. Sofie Sager fick utstå mycket spott och spe för sin djärvhet att trotsa den tidens gängse könsmaktsnormer. Hon blev exempelvis kritiserad för att vara okvinnlig. Kerstin Anér skrev om Maj Olsens bok, på kultursidan i Svenska dagbladet, torsdag den 28 november 1974. Jag lånar några rader ur hennes artikel:

På Sophie Sagers tid ser man tydligare än i vår, förstås, hur kvinnans roll som könsvarelse med en bedövande kraft slängs i ansiktet på henne, så snart hon gör det minsta försök att få vara människa. Man upplever utan all filosofisk garnering i den här boken, hur makten att definiera en människa egentligen är den yttersta och starkaste makten någon kan ha. Så länge man kan säga åt en kvinna: ja, men då blir du ju okvinnlig - så länge ligger makten tryggt och säkert hos den som har bestämt vad "kvinnlig" är.

Att göra kopplingen till kritiken mot dagens kvinnor som har "mage" att vara okvinnliga nog att protestera mot exempelvis reklamens sexualiserade objektiviering av kvinnan är enkel.

Maj Olsen berättar emellertid vidare om Sofie Sagers liv. Fröken Sager började tala inför grupper och flyttade så småningom till Amerika där hon även gifte sig. Boken är en skildring av "kvinnokampens första svåra tid" och en av dess delvis glömda, delvis dömda, hjältinnor.

Ingalill Bergman



Fotnot: Maj Olsen finns förstås med i Norrländsk uppslagsbok och kvinnan som skrivit presentationen är "hennes namne" Maj Jonsson, f d bibliotekschef i Kramfors. Maj Jonsson har för övrigt samlat på sig en hel del kunskap om Maj Olsen, och har även haft en hel del föreläsningar om henne. Maj Jonsson har också varit min källa beträffande fakta om Maj Olsen.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons