Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lysande deckardebut av Smedberg

Annons
Lysande deckardebut av Smedberg

Deckarspalten

Åke Smedberg

Försvinnanden

Albert Bonniers förlag

Gunilla Wahlgren

Blott en ljudande malm Runa Förlag

Där din skatt är

Runa Förlag



Nej, inte nu igen, tänkte jag . Måste alla skönlitterära författare gräva guld i deckargenren? Men hej vad jag bedrog mig när det gäller Åke Smedberg.

Med Åke Smedbergs Försvinnanden (Albert Bonniers förlag) har jag nog läst årets hittills bästa svenska deckare. Genrens ramar förnyas och vilket språk. Kärv, stram, starkt avskalad prosa och inte ett ord för mycket.

En flicka försvann trettio år tidigare i det norrländska Bräcke. Dit anländer den tungsinta journalisten Johan Nielsen som håller alkoholism stången genom arbete och åter arbete. Hans efterforskningarna startar en våldsspiral med direkt koppling till försvinnandet. Det övergår till en katt och råttalek där jagad och jägare byter plats om och om igen .

Historien berättas omväxlande av mördaren och journalisten och naturligtvis så tror man sig flera gånger veta vem som är skyldig. Våldsscenerna är väl råa ibland men om man betänker lemlästningen i Nässom för några år sen så är verkligheten värre.

Jag tänker osökt på Mankell när jag läser Smedberg och i sina bästa stunder når Smedberg upp till Mankells nivå.. En märklig mytisk berättelse där romanlandskapet är som en myr höljd i morgondimmor och gestalterna glider in och ut i synfältet. Ingen början. Inget slut. Men en kraftfull mitt om udda kraftfulla människor på marginalen. Miniporträttet på småtjyven Harri är mästerligt. En skiss där inga vänner finns, ingen lojalitet förekommer utan enbart drogbegär.

Smedberg utgår från individen trots de melankoliska starka naturskildringarna av det norrländska hjortronlandet.

Jag tror även att Smedberg blivit påverkad av Violafallet i Helgum för några decennier sedan där jag finner vissa likheter.

Åke Smedberg debuterade som poet för tjugofem år sen. Förra året nominerades han till det prestigefyllda Augustpriset för kortromanen Hässja. Han har även fått Ivar Lo-priset

Vem som får det eftertraktade Poloniprisets soppslev avslöjas på Deckarens Dag, lördagen den 15 september på den stora Bokmässan i Göteborg .

Deckartidskriften Jury har nominerat tre stycken " lovande kvinnlig deckarförfattare.

Anna Jansson nomineras för boken Alla de stillsamma döda som utkom i april på Bokförlaget Prisma. Hon debuterade hon våren 2000 med romanen Stum sitter guden.

Övriga nominerade är: Eva-Marie Liffner med Camera (Natur och Kultur) och Katarina Mazetti för Du är död! (Allfabeta).

Deckarspalten har uppmärksammat Anna Janssons båda böcker samt Katarina Mazetti. Ni hittar dem på http://www.algonet.se/~frykholm/index.html där ni klickar vidare.

Jag tycker nog att Polonipriset överlevt sig själv. Men syftet är uppfyllt med god marginal. Aldrig har så många kvinnliga deckarförfattare blivit publicerade . Många känner sig kallade men får är så utvald som Liza Marklund. Den första svenska författaren med egen pressekreterare. Sprängaren filmas just nu.

Gunilla Wahlgren är väl känd inom pedagogiska branschen. Med böckerna om Kirre som grund föreläser hon runt hela Sverige om "Trasiga barn behöver kloka vuxna".

Hon har gett sig in i deckarskrivandet med friskt mod och böckerna är lite eljest. Den 60-årige skolfuxen Helmer är den oglamoröse deckarhjälten som i första boken avslöjar en bilolycka som mord. Boken är egentligen en deckarfortsättning på böckerna om Kirre eller hur det går för trasiga barnet Benny när han försöker blir vuxen.

Nästa bok är om känslomässigt störda vetenskapsmän och finansmän som bedrar varandra och Helmer som kommer i vägen. Temat för Wahlgrens författarskap är mer eller mindre trasiga människor i alla åldrar och hur de ställer till det för sig själv och för varandra. Motbilden är Helmer som är lika snäll som Musse Pigg och lite väl präktig . Men visst finns det sug i böckerna. Är jag yrkesskadad genom min skolbakgrund så jag sväljer allt om skola?

Lars-Åke Frykholm
Annons
Annons
Annons