Annons

Konstfrossa på Järnsta Kafé

/

Britt Hillboms emalj och grafik är navet. Men när Järnsta Kafé i Vännersta drar igång konstsommaren kan man frossa i allt från textil och silversmide till grafik, skulptur och koankonst.

Inte mindre än tretton utställare samlas under taket på Vännersta gamla skola i Nordingrå. Det är en salig blandning av stort och smått, från Tor Holmlunds järnsmide och Owe Egon Grandics silverskapelser – eller föralldel hans porträttmålningar – till Angelica Franks grafik och Viktoria Melinders textil.

Bland de mest anslående verken återfinns Erik Olof Perssons skalbaggar. För en passionerad skalbaggsvän är det en upplevelse gränsande till frälsning att beskåda skrotinsekterna – med glänsande täckvingar, trevande antenner och klokrökta ben, drivna av halvt dolda kugghjul, nosande sig fram med rester av rostiga redskap från förr.

De blir robotbaggar, insektsandroider, en symbios mellan djur och maskin som känns både självklar och oroväckande. Som om de när som helst tänker lämna sina lådor och hjälpa sina helbiologiska kusiner till världsherravälde.

Sofia Sandströms verk har en helt annan karaktär. En vit häst med fladdrande man står i en högrest sagoskog av textila färger, broderier och applikationer, allt inramat av en gyllene bård med barockrosor. Eller en solträspegel med magiska tecken som ramar in betraktarens ansikte.

Att ställa ut en emaljkonstnär tillhör traditionen på Järnsta Kafé. I år är det Britt Hillbom från Robertsfors som visar både emalj och grafik med en homogen, avskalad stilistik. Utställningen ger ett distinkt intryck av minnesbilder, bleknade i färgen, med enkla och kraftfulla konturer.

Det kan vara två simmare i badmössa som crawlar fram; ett ögonblick som förvandlar emaljens absoluta blankhet och avvisande hårdhet till en yta mjukt omslutande som vatten. Eller, i grafikens form, en ung kvinna i en trädgårdsstol, självklar och självsäker i sin sommarpose.

Samtidigt kan man förvänta sig det oväntade. Som när fiskeflickan springer hem med sin sprattlande fångst – och bakom henne fladdrar hennes långa hår fullt av småfisk.

Christer Carlstedts finstilta vemod tar inte stor plats utrymmesmässigt men är icke desto mindre ytterst sevärt. Hans mästerliga miniatyrer – landskap i torrnål, skogen som högtrycksetsning, berget på tryckt papper – tar den redan i sig subtila gråskalan till en helt ny nivå med en mjukhet och en tidlös poetisk röst som är typisk konstnären.

De små zenpoetiska skapelserna i sly, papper, lim och växtdelar är lika ljuvligt outgrundliga. Ett litet lådherbarium med en ensam pressad maskros och en liten svart volym – bokstavligen talat trådinbunden – ställer en fråga utan mening, ger ett svar som inget förklarar, som en buddhistisk koan.

Och tanken öppnar sig inför detta välbekanta okända, fullständigt klar – om än bara för ett kort ögonblick.

Annons
Dela
  • +1 Intressant!
Annons
För att kunna se bubblare behöver du skapa ett konto.
Du får även tillgång till:
  • Spara artiklar i din personliga läslista.
  • Kommentera vårt innehåll.
  • Få lokala erbjudanden.
Skapa konto
Annons
Annons