Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kiruna, det svarta hålet

/

En tidskrift som kommer med sitt nummer 3 strax före jul torde ha ekonomiska och/eller administrativa problem.

Annons

Förhoppningsvis är de inte större för Provins, den norrländska litterära tidskriften, än att vi som är norrlänningar och litteraturintresserade kan se fram emot en lite större årsutgivning 2009.

Hur som helst är det ett fint nummer som tillförordnade redaktörerna Viveka Sjögren och Karl Lindqvist satt samman. Temat är Kiruna och svarta hål. Vi vet att staden Kiruna underminerats av hundra års malmbrytning. Staden försvinner i ett svart hål, om inget görs. Vi vet å andra sidan inte mycket om Kirunas framtid när staden flyttas. Kan man flytta en hel stad, med stadshus och kyrka och allt? Blir det inte en annan stad, den nya staden?

Kjell Törmä skriver i en essä om staden Kiruna som vill uppgraderas till "mönsterstaden 2.0". "Nog blir det bra" skriver Törmä och tillfogar ett tveksamt "Tänker jag".

Karl Lindqvist skriver novellen "Min syster och jag" som handlar om tro och tvivel. Är det novellens farfar, som älskar tåget och tror att framtiden ligger i järnvägen, som har rätt. Eller pappan som arbetar som "skrotare" i gruvan?

Största aha-upplevelsen får jag av Viveka Sjögrens artikel "I döda raketers sällskap". Svenska Rymdaktiebolaget skjuter upp ett 20-tal raketer varje år. Alla faller ner till slut. De hamnar på en speciell raketkyrkogård. Där ligger de och ser övergivna och bortglömda ut.

Den nya avdelningen Bokstället förtjänar också beröm. Korta recensioner av nya böcker med norrländskt ursprung. Snuttifierad litteraturkritik brukar inte bli bra, det finns redan alldeles för mycket av sånt. Men här fungerar de korta snuttarna, man får en känsla att recensenterna verkligen har läst och förstått böckerna.

Annons
Annons