Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Katarina Östholm: "Den svenska landsbygden håller på att förvandlas till ett industriområde"

Det ska byggas helt nya städer nära storstäderna. Stat och näringsliv eldar på urbaniseringen samtidigt som landsbygden exploateras för att understödja den ekonomi som ska driva stadsbyggandet vidare.
Men på det sättet bygger man inga hållbara samhällen.

Annons

Ovanstående är bara en handfull exempel på den starka trend som genomsyrar samhället. Den generella tendensen att betrakta urbaniseringen som en naturlag och rycka på axlarna i ett låtsat uppgivet "vi kan inget göra" gäller både stat och näringsliv, som båda underblåser urbaniseringen för glatta livet.

I sin framtidsprognos "En urbaniserad värld" slår statliga myndigheten Boverket fast att "färre vill bo i glesbygdskommuner". Utvecklingen utmålas som oundviklig och i rapporten ignorerar verket på ett närmast storslaget sätt de krafter som skapar urbaniseringen och översätter en generell centraliseringsiver och en skriande brist på regionalpolitik med att folk "vill" flytta.

Undantag finns så klart, till exempel den föreslagna flytten av 10 000 statliga jobb från huvudstaden ut till mindre orter. Men då ska man också ha i åtanke att 231 kommuner blivit av med sammanlagt 29 000 statliga jobb under de senaste 20 åren. Under samma period har Stockholm med kranskommuner fått nästan 12 000 nya statliga jobb. Så det är en återflytt av arbetstillfällen, förhoppningsvis till kommuner som en gång förlorade dem.

Men staten seglar under dubbel flagg. Samtidigt som man lite lent talar om vikten av en levande landsbygd och tillsätter kommittéer (hittills utan synbara resultat) så lägger man enorma resurser på att vidareutveckla storstadsregionerna. Nu proklameras det ivrigt att helt nya städer ska byggas, så klart i anslutning till befintliga storstäder; en bypolitik i storformat.

Bostadsminister Peter Eriksson svävar på målet angående var de nya städerna ska byggas. Till DN säger han att det handlar om ”både storstadsområden och lite utanför” – någon jämn spridning över riket kan han inte utlova.

Gemensamt för de områden där de nya exploateringarna ska äga rum att det är goda förhållanden gällande kollektivtrafik och annan service, vilket per automatik utesluter landbygden.

"Vi ska bygga samhällen, inte bara bostäder. När man börjar från scratch, använder ny teknik och får ta fram ny kunskap så blir det en annan sak än bara förtätning av boendet", säger bostadsministern.

Nu finns det förstås redan en lång rad samhällen utanför storstadszonerna som är i skriande behov av att utvecklas med ny teknik och ny kunskap. Men det är inte bara det.

I förlängningen av den här politiken finns ett ytterst oroväckande scenario – ett superurbaniserat samhälle där landsbygden blivit ett gigantiskt industriområde vars enda uppgift är att försörja städerna.

Redan nu finns starka tendenser att se landsbygden som ett råvaruförråd där exploatörer av alla schatteringar – privata och statliga, svenska och utländska samt olika kombinationer av dessa – får härja tämligen fritt. Det handlar bland annat om gruvbolag, vind, vattenkraft och stora skogsbolag.

Det handlar om en digitalisering som dränerar lokalsamhället på arbetstillfällen och livskraft. Det handlar om strukturrationaliseringar – ett finare ord för nedläggningar och centralisering.

Det handlar om en natur som exploateras allt hårdare för att understödja den ekonomi som ska bygga de nya städerna. Det handlar om en landsbygd som genererar miljardvinster men själv får svälta till döds.

Som grädde på moset vill landsbygdsminister Sven-Erik Bucht att aktiebolag nu ska få möjlighet att köpa jordbruksmark, något som hittills förhindrats av jordförvärvslagen.

"Jordförvärvslagen är en gammal lag, som konkurrenskraftsutredningen tydligt pekar ut som ett hinder", säger landsbygdsministern till Jordbruksaktuellt. "Företagen blir större och den företagsformen är allt mer lämpad för många företag. Som aktiebolag får man dock idag ett problem med Jordförvärvslagen. Då kan man undra: ska vi med lagstiftning förhindra en positiv utveckling inom primärproduktionen?"

Det är spiken i kistan för landsbygden i allmänhet och Norrland i synnerhet. För i slutändan är det de kapitalstarka jättarna som sopar banan med lokala företagare, lantbrukare, skogsägare. Företagare som faktiskt bor på sin mark, brukar sin jord, odlar sin skog, föder upp sina djur. Småföretagare som är en väsentlig del av lokalsamhället, som värnar om sin del av naturen och är en viktig del av en levande landsbygd.

Över tid kommer storbolagen att köpa upp mer och mer mark, i takt med gårdarnas generationsskiften. Och deras mål är knappast att bygga starka lokalsamhällen eller utveckla Sveriges landsbygder eller ens nationen som helhet – deras mål är att tjäna pengar. Inte ens de framgångsrika svenska flaggskeppen går säkra – när det internationella riskkapitalbolaget Nomad Food köpte Findus ärtfabrik i Bjuv lades den ned efter ett halvår.

Orsaken? "En överkapacitet av produktion av djupfrysta livsmedel inom fabriksstrukturen i Europa".

Vi kommer att få se superstäder i ett samhälle som mer än någonsin knyts till det hårdindustrialiserade, höggradigt transportberoende globala nätverk av varor och tjänster som i stället borde dekonstrueras å det snaraste. Vi kommer att få se nya industriella odlingar och markförstörande monokulturer. Vi kommer att få se maximal robotisering och automatisering av landsbygdens näringar.

Vi kommer att få se landsbygder som får allt svårare att överleva. Och ett samhälle som i slutänden är mer sårbart än någonsin.

Landsbygden är alla civilisationers ursprung och den plats varifrån samhället hämtar sin försörjning; staden är i sig en livsoduglig biprodukt. Men snart kommer bara ett litet fåtal att ha råd och möjlighet att bo i de exklusiva, lantliga, fjäll- och kustnära skyddszoner som förskonats från kapitalisering och därför betingar skyhöga priser.

För, som Boverket konstaterar i ovan nämnda rapport, "många vill kombinera det urbana livet med möjligheten att röra sig och bo såväl i storstaden som i fritidshuset på landet".

Landsbygden är ett demokratiskt haveri. Befolkningen är för liten till antalet för att kunna göra skillnad och intresset för blekt från politikerhåll. Inte ens om hela Norrland enades i en separatistisk rörelse skulle röstantalet räcka till för att ändra den rådande ordningen.

Men ett samhälle utan markkontakt, baserat på långväga transporter, är ohållbart i längden. Ett samhälle som lånar energi från forntiden och pengar från framtiden kommer inte att överleva. Ett samhälle där det fria livsvalet blivit en chimär i en digital drömfabrik bär på revolutionens explosiva frö.

Det lokalifierade, småskaliga samhället har däremot en betydligt bättre chans. Om det ska nästa krönika handla.

* * *

Läs mer och följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook

Krönika: Landsbygden är ett demokratiskt haveri och en krutdurk som kan explodera

Krönika: Sluta stadsplanera - det är dags att bygga ett helt Sverige

Krönika: Jag behåller min yxa och min vedpanna, för jag tror att de har fel

Krönika: Skyll inte på landsbygden - Stockholm har sysslat med bypolitik sedan ordet uppfanns

Krönika: Värnplikt räcker inte - utan en fungerande landsbygd har vi snart inget att försvara

Krönika: "En så nedlåtande karikatyr av landsbygden speglar människoförakt av värsta sort"

Krönika: Den gröna bluffen - om miljöbilar och andra vackra lögner

Krönika: Dödsstöten för landsbygden - om det brutna kontraktet mellan stad och land

Krönika: Det är dags att plöja ned pengarna där de en gång växte fram

Krönika: Den odemokratiska staden – om urban diktatur och byn som fostrade en statsminister

Annons
Annons
Annons