Frågeväckande dans

Under lördagskvällen hade Norrdans urpremiär för verket "Middle of Nowhere" av Fernando Melo och Patrick Kinmonth. Det är ett verk delat i två delar där publiken också delas och ser de olika sidorna av berättelsen i varsin ordning. Fler frågor än svar ges till publiken av ett verk som öppnar upp och välkomnar diskussion och debatt.

"Middle of Nowhere" spelas i två delar och med två publiker. En vägg skiljer scenerna och publikerna emellan. Vilken del av berättelsen du får berättad först får du veta först på plats. Den här recensionen börjar på scenens högra sida.

När publiken intar sina platser har "Middle of Nowhere" redan börjat. Vad som händer på andra sidan väggen går endast att höra. Kostymerna av Patrick Kinmonth berättar att vi befinner oss på 1800-talet. Scenografin är ett neutralgrått rum med ett dramatiskt sidoljus som kastar långa skuggor över scenen.

I centrum står dansaren Anna Jirmanova klädd i vitt. Hennes rörelser är styrda av de andra dansarna Leila Verlinden och Fanny Barrouquére: rör de ett bord rör Jirmanova sig också. Genom deras kostymer signaleras att de står under henne i social ställning. Anna Jirmanovas karaktär framställs dock stå utan makt inför sitt eget öde, detta trots sin höga social status. I bakgrunden hörs den andra sidan av historien. Efter pausen syns berättelsen som visas på andra sidan väggen. Här står en annan kvinnlig karaktär dansad av Stacey Aung. Hon är klädd i svart och tvärt om kvinnan i vitt styr hon alla andra karaktärer i rummet.

"Middle of Nowhere" behandlar makt och social status. Den berättar en historia om en kvinna som sin höga status till trots egentligen står maktlös inför sitt öde. Hennes enda syfte och mening är en relation till en person hon står vanmäktig inför. Inte ens sin egen berättelse har hon kontroll över: den går endast att utläsa genom de övriga karaktärerna.

Hora-Madonna-kompelexet hos huvudkaraktärerna är det mest tvetydiga med verket. Det ger en tydlig bild av händelseförloppet som kanske utan det varit svårt att utläsa, samtidigt som det för ett så komplicerat och ifrågasättande verk är ett lite väl enkelt och därför motsägelsefullt val av karaktärsbeskrivning.

Retoriken och symboliken är tydlig. Samtidigt är det ett verk som ställer fler frågor än de ger svar, och som öppnar upp för diskussion. Det är omöjligt att efteråt släppa tankarna om "Middle of Nowhere" och Norrdans har här verkligen visat sig från sin bästa sida. Idag klockan 12 spelar de på Härnösands Teater, i Kramfors den 26/3.

Dela
  • +1 Intressant!