Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Ett dockhems eviga sanning

Ett dockhems eviga sanning

Teater

Ett dockhem

Av Henrik Ibsen

Översättning: Herbert Grevenius

Regi: Olle Pettersson

Scenografi/kostym: Ulla Dahlström

Medverkande: Lena Nylén, Åke Arvidsson, Lena E Forslund, Sören Eriksson, Ingmar Virta.

Teater Västernorrland. Premiär i lördags kväll på Sundsvalls Teater.



Se till att hitta en bra Nora så ordnar sig resten. Lite tillspetsat är det väl så som landet ligger när det gäller Henrik Ibsens teaterklassiker Ett dockhem. När Teater Västernorrland i lördags hade premiär i Sundsvall på sin uppsättning av Ett dockhem var det Lena Nylén som tog sig an Den stora kvinnorollen.

Och Lena Nylén var och är precis en så bra Nora som pjäsen kräver. När pjäsen senaste var uppe på Dramaten, i slutet av 80-talet, var det Bergman som regisserade och Pernilla Östergren som spelade Nora och gjorde den uppsättningen till en stor framgång.

Ett dockhem hade svensk premiär 1880, urpremiären var i Köpenhamn 1879, och redan från början sågs pjäsen som ett inlägg i tidens debatt om kvinnors ställning i samhället.

Nora har lånat en stor summa pengar av en procentare för att kunna ta sin man Torvald, den lovande advokaten, på en rekreationsresa till Italien. Lånereversen flyter upp på ett otrevligt sätt när Torvald utses till direktör i Aktiebanken. Det visar sig att Nora lånat pengarna av precis den man, advokat Krogstad, som Torvald vill sparka från banken. Advokat Krogstad kräver att Nora skall se till att han får behålla sitt jobb, annars gör han offentlighet av lånereversen, där Nora förfalskat sin fars namnteckning som borgensman. Nora kan absolut inte tänka sig att berätta om lånet för sin man, Torvald tror att pengarna kom från arvet efter Noras far, och måste ge sig på den hopplösa uppgiften att försöka förmå Torvald att behålla Krogstad i bankens tjänst.

När Ibsen skrev Ett dockhem hade kvinnan en helt annan ställning än i dag. Den gifta kvinnan var ekonomiskt omyndig och fick inte ens ta upp ett lån. Fyra femtedelar av den manliga befolkningen hade inte rösträtt, rösträtten var inkomstgraderad, och kvinnor hade överhuvudtaget inte rösträtt. Ett dockhem innebar en förödande kritik mot detta ruttna samhälle men pjäsen är ändå ingen pamflett, i så fall hade den varit glömd idag, utan snarare en tidlös relationsstudie som är lika aktuell idag som 1879. Budskapet, som jag ser det, är kort och gott att verklig kärlek mellan man och kvinna kräver en jämlik relation, ett själarnas möte på samma våglängd.

Regissören Olle Pettersson lär ha tvekat inför att ta sig an Ett dockhem, Lena Nylén Nora-rollen likaså. Det kan jag förstå, konstruktionen med lånereversen är ju helt antikverad idag, men samtidigt kan jag förstå att de inblandade rätt snart fann att pjäsens sanning är lika bärande idag som någonsin.

Lena Nylén är som sagt mycket bra som Nora. Hon klarar också den svåra förändringen i rollkaraktären, när Nora förvandlas från söt och charmfull docka till stark och självständig kvinna. Övriga skådespelare i pjäsen har egentligen biroller, så är det med Ett dockhem, men de spelar rätt i sammanhanget. Åke Arvidsson som Torvald är manligt självsäker och helt trovärdig som kvinnligt attraktionsobjekt. Ingmar Virta och Lena E Forslund är utmärkta som procentaren respektive Noras väninna. Dock, för att få ihop sin pjäs konstruerade Ibsen en kärlekshistoria mellan de två bleksiktiga individerna. En historia som inte känns särskilt angelägen. Knappast något man kan klandra skådespelarna för.

Den dödsmärkte doktor Rank spelas med stor närvaro och pondus av den alltid så säkre Sören Eriksson.

Lars Landström
Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons