Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En väv av tid och tanke

/

Hon har porträtterat landshövdingar och biskopar, ställt ut över hela landet och med säker hand skildrat allt från träd av ljus till naturens egna grafiska mönster.
Nu har Anna Renström, konstnär i Nordingrå, hittat en ny värld att utforska – trasmattans.

Annons

Mattan köpte hon på loppis, "för länge, länge sedan". Det är en alldeles vanlig trasmatta, förr en prydnad på ett såpdoftande trägolv, ett sätt att återvinna tyg som slitits ut till gränsen för brukbarhet, nu mest att räkna som en randig stuvbit, slarvigt kastad i en osorterad loppishög, till salu för lite och ingenting.

En gammal trasmatta är väl inget märkvärdigt.

Anna Renström håller inte med. Hon fascinerades av det omsorgsfulla hantverket, den välgjorda väven. Den mänskliga tanken, handen som fullföljer arbetet.

– Titta vilken medveten komposition, säger hon och pekar på mattan som ligger på en låda mitt i ateljén.

– Just den här trasmattan tycker jag är så speciell – titta på färgerna, så genomtänkta, och det är samma varningsfärger som återfinns i naturen. Rött, gult, svart.

Mattan är en förlaga till några av de målningar som just nu visas på Lilla Galleriet i Umeå. Anna Renström kallar utställningen för mimikry; ett ord för natur som härmar natur; den harmlösa gulsvartrandiga flugan som härmar en stingande geting, den svartvita björkmätarfjärilen – byte för många, farlig för ingen – som blir osynlig mot trädstammen den sitter på.

Mimikry. Att härma i ett syfte.

De stora målningarna vittnar om ett tålmodigt arbete. Tusentals inslag, tygbit för tygbit, skildras med precision. Ljus och mörker samspelar perfekt, färgerna lurar ögat. Det är konst med en överraskningseffekt – är det inte en riktig trasmatta som hänger där på väggen?

När Magritte målade sin berömda bild av en pipa lade han till inskriptionen "Ceci n´est pas une pipe" – detta är inte en pipa – och öppnade därmed konstens filosofiska dörr. "Bildernas opålitlighet" kallade han sitt verk.

En bild av en matta, hur verklighetstrogen den än är, är inte en matta. Men den lyfter mattan till en ny nivå; den som har tid och lust att fördjupa sig i mattans veck och varp – gissa vilket klädesplagg det gula inslaget en gång var, hur många gånger det sytts om innan det var helt utslitet, vem som satt vid vävstolen och komponerade färgerna, vad hon som kanske bar den gula klänningen drömde om, hur lång tid det egentligen tog att måla den här mattan, vilka egenskaper gör en matta till en matta – kan bli stående länge framför målningen.

Getingflugan härmar i ett syfte – att slippa bli uppäten. Vilket syfte har då målningen som härmar en trasmatta?

Kanske bara detta: Att ställa en fråga, öppna en dörr, skapa en känsla, reflektera en tid. Att vrida tingen ett halvt varv – vad är dröm, vad är sanning, kan vi lita på våra ögons vittnesbörd? Att lyfta trasmattans idé, så vi kan upptäcka den igen och förvånat konstatera att en gammal trasmatta faktiskt kan vara hur märkvärdig som helst.

För mer kulturnyheter, klicka här – och följ Allehanda.se på Facebook.

Annons
Annons
Annons