Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

En gyllene byggtid för den svenska adeln

+
Läs senare

En gyllene byggtid för den svenska adeln

Böcker

Stormaktstid - från glans till förfall

Böcker

Guldålder - slott och politik i 1600-talets Sverige

Fredric Bedoire

Albert Bonniers Förlag

Cirkapris: 462 kronor



Hur ska man få en begriplig bild av svensk stormaktstid?

Ska man likt Herman Lindqvist på ett tilltalande men förenklat sätt försöka sälja historien? Eller ska man mer gediget och detaljerat försöka skildra 1600-talet a la Peter Englund?

Man kan också själv söka sig till källor och försöka skapa sig en egen inre bild av hur stormaktstidens mentalitet kan ha gestaltat sig.

Utifrån detta kan man leta efter en personbeskrivning som karakteriserar stormaktstidens levnadssätt och idéer. Då koncentrerar vi oss på en av de mest framträdande gestalterna i 1600-talets persongalleri - Magnus Gabriel De la Gardie. Den italienske diplomaten Lorenzo Magalotti, vilken 1674 reste genom Sverige och skildrade landet och dess folk, med tonvikt på maktens män beskrev honom på detta vis:

"Han är den sämste hushållare och den störste slösare i världen, håller en talrik betjäning, ett stort bord och ger ut stora summor för sitt bohag, sina trädgårdsanläggningar och byggnadsföretag; det sägs att han samtidigt håller på att bygga på fyrtio eller femtio olika ställen. Eftersom han har stora utgifter, behöver han också skaffa inkomster för att hjälpa upp saken. Likväl är han frikostig och har ett mer förnämt sätt än andra svenskar. Han har väldiga egendomar men också stora skulder. Men detta gör honom föga bekymmer, därför att man i detta land icke har någon utväg att få betalt av en person i hans samhällsställning."

Detta citat sammanfattar stormaktstiden på ett sätt som professorn i arkitektturhistoria, Fredrik Bedoire, försökt skildra mer ingående i sin bok Guldålder.

Boken speglar adelskapets frosseri, att genom intensivt slottsbyggande försöka manifestera sin egen och sin släkts storhet och odödlighet. Människor har ju genom hela historien sökt skapa sitt namn odödlighet genom enorma byggprojekt, alltifrån faraonernas pyramider, via medeltidens stora kyrkobyggen, 1600-talets mäktiga slottsprojekt till moderna tiders bankpalats och Öresundsbroar.

Att just Fredrik Bedoire tolkar den svenska stormaktstiden utifrån adelns ivriga byggande är inte så konstigt, med tanke på att han arbetat med arkitekturhistoria vid Tekniska Högskolan och numera arbetar vid Konsthögskolans arkitekturskola i Stockholm. Han har dessutom författat flera böcker kring byggnader och arkitektur.

Engagerat berättar Fredrik Bedoire om kampen mellan framför allt högadel och kungamakt i 1600-talets Sverige. Målet för högadeln var att begränsa kungens inflytande och maktställning. En svagare kung - mer rörelsefrihet för adeln att sköta sina gods och människor efter eget huvud. En starkare kungamakt - fruktan för mer begränsningar i adelns självständiga och luxuösa leverne.

Boken för oss från Linköpings blodbad, där högadelns misstro och förakt mot monarkin tydliggörs. Idealet för adelns 1600-tal var adelsrepubliker likt de som fanns i Polen och Venedig. Ändå lierar sig adeln med kungamakten för att uppnå personliga förmåner i form av förläningar och gods.

Adelskapets gyllene tid kom att infalla under den förmyndarregering som bildades efter Gustav II Adolfs död på slagfältet i L¸tzen 1632. De gamla adelssläkterna kom nu att påbörja en byggnadshausse utan tidigare motstycke när det gäller svenska privatpersoner. Man byggde stora slott i stil med Skokloster, Tidö och Läckö samt mäktiga gravkor över sig själva. Slotten var i första hand inte ämnade att bo i, utan många byggdes som representationslokaler, innehållande stora, imposanta gemak. När man inte representerade kunde familjen bo i mindre flyglar vid sidan om slottet, vilka var enklare att värma än de stora stenhusen.

Under senare delen av 1600-talet stärkes kungamakten och högadelns penningslösande liv kom att straffas av reduktionen.

Fredrik Bedoire presenterar här en materialistiskt välskriven och fördjupande bok om den svenska stormaktstiden. Boken är verkligen engagerande för personer med ett genuint historieintresse.

Samtidigt är just detta en stor brist i detta välbearbetade verk. Man behöver känna till 1600-talshistorien väl för att få behållning av boken. Det är personnamn och byggnader som snubblar över varandra genom hela boken och det blir oerhört arbetsamt att hålla isär alla samt samtidigt förstå alla släktsamband.

Men för de som behärskar svenskt 1600-tal växer boken till ett praktverk. Inte bara textinnehållet utan också fotografierna från förra sekelskiftet håller hög klass.

För att skaffa sig en helhetsförståelse av 1600-talets svenska samhälle och den svenska 1600-talsaristokraten räcker det inte enbart med Herman Lindqvists och Peter Englunds tolkningar. Fredrik Bedoirs bidrag är också en nödvändig krydda i ämnet.

Bengt Henricsson



Fotnot: Stormaktstid är en av sex böcker som nominerats till årets Augustpris i klassen för fackböcker. Priset delas ut den 3 december.
Annons
Annons
Annons