Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En bok om livet som slutar

Annons
En bok om livet som slutar

Böcker

Livet även om jag dör

Lars Hagström

Albert Bonniers Förlag

Capris: 192 kronor



Boken Livet även om jag dör är Lars Hagströms första och sista bok. Översättaren och kritikern Lars Hagström dog på påskaftonen i år och hans första och sista bok är boken om hans egen väg mot en säker död i obotlig cancer i gallgångarna.

Livet även om jag dör är en ovanlig bok. Inte så mycket för att den är skriven av en person som är i full visshet om att han snart ska dö - boken-om-min-dödliga-sjukdom är nästan en liten genre i sig själv - utan för att boken har en så naturlig och ljus ton, helt utan självömkan eller patetik.

Lars Hagström, född 1960, skriver en essä som inte är den Den stora essä han planerade att skriva vid cirka 60 år. "Jag skulle alltså vilja ha ytterligare ett par decenniers erfarenhet av läsning och skrivande för att kunna göra detta. Men plötsligt inser jag att jag kanske aldrig blir mer än 40, 41 år gammal. Då måste jag försöka nu istället. Att skriva den där essän." Essän blir bara två sidor lång och resonerar kring tesen att konsten kommer från Gud. Den stora essän är helt plötsligt inte så viktig längre.

Den lilla essän är hela boken Livet även om jag dör. Lars Hagström skriver om litteratur som berört honom, om fotbollsmatcherna i korpen, om familjen och barnen, om sjukdomen som snabbt gnager livet av honom, om Gud och döden. Han skriver med små bokstäver och aldrig med anspråk på att först nu i dödens väntrum förstå någonting som vi andra inte kan fatta.

Lars Hagström hade haft rätt att skriva en annorlunda, mer vredgad bok. När han var sju år skilde sig hans mamma och pappa. Han var mycket sjuk som ung. När han var tio elva år utvecklade mamman en svår psykisk sjukdom. När han var tolv fick hans pappa en svår muskelförtviningssjukdom och förtvinade och dog. När han var sexton år fick den älskvärde styvfadern cancer i levern och dör. Teorin att chockartade och svåra händelser i livet föregår cancer stämmer på Lars Hagström. Han funderar över om han borde ha gett utlopp för vrede, vanmakt och frustration istället för att sluta känslorna inom sig. Men så kommer han fram till att det finns människor som råkat värre ut men ändå inte fått cancer.

Lars Hagström beskriver sig själv som troende. Men han får inte ut någonting av den känslosamhet som finns inom de kristna församlingarna. Han finner musiken i svenska kyrkor vedervärdigt banal och ytlig. I sin ensamhet kan han sjunga lovsång, men aldrig i ett religiöst kollektiv.

"Varför skriver jag det här?" frågar han sig själv. Och så kommer han fram till att: "Äh, jag skriver. Ungefär som när man klinkar på ett piano eller spelar gitarr". Varför stirra in i väggen och bara vänta på döden?

När han reflekterar över sitt värv som litteraturkritiker, han läser cirka 100 nya böcker varje år, ser han ett mönster. De flesta verkan var skapliga, lagom, varken särskilt bra eller särskilt dåliga. Ett par var riktigt, riktigt bra. Något kanske står sig än; de flesta är redan glömda.

Lars Hagströms bok tillhör inte de till glömskan dömda.

Lars Landström
Annons
Annons
Annons