Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Serieroman med viktig klasskildring

/
  • Isak står med ena foten i arbetarklassen men han drömmer om att erövra  medelklassens kulturella koder, språk och bildning.

Livet består av hårt kneg, tonen är rå, drömmarna göms undan och tillvaron löper efter en förutbestämd bana ända ner i kistan.

Annons

Berättelsen har vi hört tidigare, men Mats Källblad utvecklar arbetarromanen genom att teckna den. I ”Hundra år i samma klass” skildrar han i en självbiografisk serieroman sin egen uppväxt i skånska Osby där det sociala arvet ligger som os från falukorv och tränger in i varenda vrå av hans liv.

Isak spelar i band och skriver dikter, men den konstnärliga sidan uppmuntras inte i en miljö där alla förväntas lämna skolan illa kvickt för fabriken och där den enda talangen som räknas är fingerfärdighet i garaget. Landsortsmentaliteten hugger ner alla blommor som söker andra ängar att växa på.

Isak står med ena foten i arbetarklassen och den andra i medelklassen, men han förmår inte att ta steget vidare. Hans vän Molly, som kallas ”tattare” av människorna i byn, drömmer också om att bli konstnär, men hon vågar, till skillnad från Isak, lämna allt bakom sig och försöka erövra en ny värld. Isak har någonting att förlora, en stabil arbetaridentitet, medan Molly har allt att vinna – livet bortom Osby lär knappast vara värre än uppväxten med glåpord och trångsynthet.

De tre delarna i berättelsen om Osby – ”Garagedrömmar”, ”Vakna laglös” och ”Lång väg tillbaka” – återutges nu i en enda volym. Tiden är 1980-tal och framåt, när sprickorna i folkhemmet börjar bli synliga. Tidsperspektivet ställer sig ofta i förgrunden under läsningen, inte minst i Isaks drömmar om att erövra medelklassens kulturella koder, språk och bildning. Finns den drömmen fortfarande, idag? Finns det en status i bildningen att erövra?

Boken inleds med en ny del, som till skillnad från övriga delar är tecknad i färg. I den berättar Mats Källblad om sin egen mormor, Ester, som ensam uppfostrar sina elva barn tills de sociala myndigheterna tvångsomhändertar dem. Hon är uppvuxen i en statarfamilj, och genom att börja där, i Sverige före reformernas tid, blir ”Hundra år i samma klass” just det som titeln säger – en skildring av arbetarklassens Sverige som spänner över ett sekel.

Källblad är kanske inte Sveriges bästa tecknare, rent tekniskt, men i berättelsen om mormor Ester hittar han en stil som i sin enkelhet är kongenial med innehållet. Med teckningar som från en barnbok skildrar han hur klasserfarenheten präglar hela tillvaron. Teckningen där myndigheten kommer för att ta barnen, och Esters skrikord bara blir en stor, svart molnspya ur hennes mun, är verkligen en bild som säger mer än tusen ord.

”Hundra år i samma klass” är en viktig klasskildring. Det är en välgärning av förlaget Galago att samla de olika delarna. Likt arbetarklassen blir de riktigt starka först när de förenas.

Hundra år i samma klass

Mats Källblad

Seriebok

Galago

Annons
Annons
Annons