Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Människor på flykt från dödligt virus

/

Vad krävs, när man står inför ett dödligt hot, för att förbli en människa, frågar sig den ryska radioprataren och logistikchefen Jana Vagner i sin debutroman "Ön".

Annons

Det dödliga hotet i detta fall börjar som en vanlig influensa med hosta och feber men utvecklar sig snabbt till något helt annat, en fruktansvärd pandemi, ett muterbart virus, som med vindens hastighet sprider sig runt om till alla ryska städer och får de, som inte redan är smittade, döende eller redan döda, att fly för sina liv så långt bort som möjligt.

Anja, bokens huvudperson och berättare, är sedan några år lyckligt gift med Serjozja. Tillsammans med honom, sin sextonårige son, svärfar Borja, Serjozjas förra fru Ira och deras son, grannfamiljen och ytterligare några fler ger hon sig iväg med fulltankade och till bristningsgränsen lastade bilar på en hundramilalång, ytterst riskabel och iskall resa från Moskva och norröver, över en frusen taiga, mot finska gränsen och den hägrande ö där de vet ska finnas en jaktstuga, väl skyddad mot yttervärldens alla dödliga hot.

Det blir en gastkramande roadtrip med många obehagliga överraskningar. Bensinen är på vippen att ta slut, maten och vattnet måste ransoneras och desperata människor, beredda att döda för minsta matsmula, dyker upp vid varje stopp. Men, när man minst anar, finns det trots allt hopp och hjälp att få.

Jana Vagner har skrivit en riktig nagelbitare och det är svårt att lägga hennes dystopiska skildring ifrån sig innan man fått klart för sig hur det ska gå för dessa stackars tappra människor på flykt. Kommer de att klara sig från det dödliga viruset, hinner de fram i tid innan bensinen är slut och viktigast av allt: hur ska de kunna orka med varandras sällskap?

Det är egentligen den psykologiska gruppdynamiken som är mest intressant i romanen. Två av kvinnorna är varandras rivaler, Anja och Serjozja förra fru, och de har svårt att dölja sin avsmak. En av männen, som har blivit knivskuren i magen, håller på att förblöda och Serjozjas pappa, den starkaste av dem både psykiskt och fysiskt, ballar ur när han dricker sprit. Den minst trettiogradiga kylan och den olidliga spänningen tycks dessvärre kräva alkohol och cigarretter, för att man ska kunna stå ut och hålla sig vaken.

Det är lätt att haka upp sig på alla de stereotypa könsrollerna i boken. Det känns mossigt att det hela tiden är männen som står för de tuffaste uppdragen. De kör bilarna, utan större problem, tre dygn på raken och i manligt samförstånd lägger de upp taktiken för att göra bästa vägval och möta värsta farorna, ibland med gevären på axeln. Kvinnornas lott blir förstås, även om Anja ibland slår bakut, att pyssla om sårade, fixa med maten, sängplatserna och försöka stå ut med varandra. Det visar sig inte vara det lättaste.

Trots mina invändningar, tycker jag ändå att Jana Vagners spänningsroman är en välskriven och uppfriskande läsning med både nerv och närvaro. Till en del tack vare ett utmärkt flyt i den svenska översättningen gjord av Karin Lidén, översättaren som bor i Öje, Stigsjö, utanför Härnösand.

En del två av berättelsen är på gång, vilket kan förklara det abrupta slutet, och som det verkar kommer "Ön" även som film. Romanen är också mycket filmiskt berättad.

BÖCKER

Ön

Jana Vagner

Översättning från ryska: Karin Lidén

Ersatz förlag

Annons
Annons
Annons