Annons
Annons
Annons

Mackarna var små tempel

På 1920-talet växte bilismen och internationella bensinbolag etablerade sig i Sverige. Detta satte spår i landskapet, eftersom det byggdes bensinstationer runt om i landet.

Redan vid den här tiden hade stationerna fått sina tekniska grundfunktioner och reparationer och rundsmörjning började utföras på kundernas bilar.

Antalet bilar i Sverige blev bara fler och fler. Vid femtiotalets mitt fanns det närmare en miljon bilar. Det innebar till exempel att bensinstationerna hos IC (Kooperativet Inköpscentralen) införde självbetjäning redan 1952.

Det var en stor teknisk förändring som bidrog till att kunden kunde tanka själv, eftersom bensinpumpen hade försetts med automatiskt stopp när tanken var fylld. En enkel anordning som är självklar i dag, men som gjorde att vem som helst kunde tanka, skriver Olle Wilson i sin avhandling Raffinerade rum – Bensinstationer och precisionskultur i Sverige 1926 -1956.

Han anser att när bensinstationerna gjorde sitt intåg var de högtidliga platser, riktiga små tempel vigda åt teknik och modernitet.

I avhandlingen använder Wilson begreppet Precisionskultur och menar med det att det fanns en känsla av perfektion. Den som saknade denna perfektionsgemenskap var den stora förloraren och gallrades bort. I boken ger han ett exempel på tysk precision: När man stänger bildörren på till exempel en Mercedesbil så hörs ett speciellt klick - företaget ville förmedla en känsla av precision.

År 1919 etablerade sig det amerikanska bensinbolaget Standard Oil som kom att bli ett av de första bolagen som började sälja bensin i Sverige.

Namnet Standard Oil hade sin förankring i det precisionssystem där noggranna toleranser gjorde det möjligt att uppnå rationell och effektiv masstillverkning. Man enades om en standard, en måttstock som i sig blev ett uttryck för kvalitet.

Nästan alla bensinbolag byggde sina mackar i två plan.

Den undre våningen var kontor, verkstad och affär för bensinstationen, medan det övre planet var bostad för stationsföreståndaren och hans familj.

Här menar Wilson att dessa hus kan jämföras med järnvägens stationsbyggnader där stinsen hade sin tjänstebostad på övre våningen, men även lärarbostäder på landsbygden var ofta utformade på detta praktiska sätt.

När privatbilismen uppstod på 1950-talet utgjordes bensinstationens verksamhet av bensinförsäljning, rundsmörjning och service. Eftersom kampen om kunderna blev hårdare så var servicen viktig. Bensinbolaget Mobil erbjöd till exempel cirkelservice.

På en plansch visades ett rörelseschema hur servicepersonalen skulle förflytta sig runt bilen motsols och utföra sina tjänster. Det påminde mycket om instruktionerna till en danskurs, skriver Wilson.

En liten armé av stationsbiträden anföll när bilen kördes in på stationen. Honnörerna och uniformen levde vidare in på 1960-talet, men när automatstationerna infördes och bilarna krävde mindre service slutade de flesta stationer med servicen.

Tilllvägagångsättet när man tankar en bil inte är så påfallande annorlunda 2012 jämfört med 1920. Bränslet är i stort sett detsamma och bilarnas motorer har samma grundkonstruktion som för 100 år sedan.

Annons
Annons
Annons
  • Bokrecension

    Titel: "Raffinerade rum"

    Författare: Olle Wilson

    Förlag: Nordiska museets förlag

Dela
  • +1 Intressant!
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons