Ivar Lo och kärleken

Ivar Lo-Johansson tillsammans med Maria Nordberg på en fäbodvall i Krångede i Jämtland 1927. Kanske var Maria Nordberg den största kärleken i författarens liv.

Först författarskapet. Sedan familjen. Det är den prioritetsordning som gäller för många, kanske de flesta, stora författarskap.

Det gällde i så hög grad för Ivar Lo-Johansson att författaren aldrig ens gifte sig, än mindre skaffade barn.

Litteraturvetaren Margareta Wersäll kan dock visa i sin bok "Ivar Lo-Johansson och kärleken" att författaren livet igenom hade djupgående kärleksrelationer med kvinnor.

Genom hela Ivar Lo-Johanssons författarskap går också som en liten tråd erotik och passion. Inte lika tydlig som den röda tråden klasstänkandet men ändock. Ivar Lo-Johansson älskade kvinnor.

Förutom någon eventuell fästmö i ungdomen var den första kvinnan i hans liv en norrländska. Maria Nordberg från Krångede i Jämtland var en märklig person. Vacker och begåvad men labil och riktningslös. Hon är kvinnan Måna i Ivar Lo-Johanssons debutroman "Måna är död".

I romanen låter han Måna - alltså Maria - ta sitt eget liv i en fors. I själva verket hade hon precis repat sig från själsproblem och drabbades nu av en knock från den person hon älskade. Kanske var hon ändå den mest djupgående kärleksrelationen i hans liv.

Något år innan Ivar Lo-Johanssons roman "Bara en mor" publicerades hade författaren en kort kärleksrelation med den skånska adelsdamen Loyse Sjöcrona. Den hade knappast någon större tyngd. Loyse Sjöcrona blev senare livskamrat med Barbro "Bang" Alving.

Man tycker att författaren, när han väl blivit berömd och etablerad, kunde ha slagit sig till ro och bildat familj. Kanske hade han också gjort det med friherrinnan Ingrid Stiernblad. Hon fick missfall under förhållandet med Ivar Lo-Johansson. Han tog fostret i en skål och begravde det i en ekdunge.

Förhållandet med Sara Lidman dokumenterades i romanen Blå jungfru, som skrevs i början av 1960-talet men av olika skäl gavs ut först efter författarens död.

De upplevde en stormig relation där den unga författaren Sara tycks ha varit den känslomässigt mest engagerade.

Poeten Ann Smith blev den sista betydande kärleksrelationen i Ivar Lo-Johanssons liv. De umgicks långt efter att kärleksrelationen ebbat ut.

Margareta Wersälls bok är en respektfullt hållet analys av hur kärleken påverkade Ivar Lo-Johanssons författarskap. Hon intresserar sig inte för skvaller och obekräftade rykten, om det nu finns några sådana.

Ivar Lo-Johanssons väldiga författarskap kan nog bara jämföras med August Strindbergs.

I motsats till Strindberg gjorde Ivar Lo-Johansson dock inte ens ett försök att förena familjeliv och författarskap.

Ivar Lo-Johansson och kärleken

Margareta Wersäll

Biografi

Natur & Kultur

Dela
  • +1 Intressant!