Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I förlorarnas tröstlösa gränsland

/
  • Andrzej Stasiuks roman
  • Serhij Zjadans roman

Europas geografiska centrum finns någonstans i skärningspunkten mellan östra Polen, västra Ukraina och Slovakien. Här bor globaliseringens förlorare i den gamla världen.

Annons

Den triumferande marknadsekonomin har gått hårt fram och förött stora delar av denna europeiska bakgård. Där det tidigare fanns en ineffektiv och föråldrad industri som garanterade sysselsättning till usla löner, finns nu – ingenting.

Den polska litteraturens enfant terrible Andrzej Stasiuk har alltid intresserat sig för denna del av Europa, och det är där som hans senaste roman Taksim också utspelar sig.

I denna förlorarnas tröstlösa gränsland hankar sig människorna fram genom handel, som går under det pretentiösa namnet export-import. Kinesiskt krimskrams, som ser ut som hämtat från amerikanska filmer, och som går sönder innan man ens börjar använda det, säljs på marknader, eller egentligen var som helst där det finns plats för ett bord eller en tältsäng, till priser som är löjligt låga, och närmar sig alltmer nollpunkten.

Lönsamheten är betydligt högre i en annan form av handel, den som tillfredsställer västvärldens ständigt växande efterfrågan på billig arbetskraft, inte minst för sexuella tjänster, som fortfarande väntar på att döpas om till kroppsnära.

Det är också en bransch med långt större risker, något som romanens huvudpersoner Pawel och Wladek snabbt och brutalt får erfara.

Stasiuk är som vanligt en tonsäker stilist, med ett fantastiskt driv och energi i berättandet. Och som alltid hos honom korresponderar form och innehåll på ett närmast fulländat sätt. Vilket gör att man som läsare riskerar att bli övermätt på den vemodiga cynism som sänker sig som en dimma från Karpaterna över texten ju längre in i romanen man kommer.

En antydan till happy end bildar en välkommen ljuspunkt.

Det finns också något hoppfullt över upplösningen i det myllrande Istanbul, på gränsen mellan Europa och Asien.

Ukraina betyder gränsland. Här går skiljelinjen mellan öst och väst, mellan Rom och Bysans. Det har naturligtvis påverkat landets historia, som har klämts mellan motstridiga intressen från olika håll, och så är det än idag. Men hur mycket har egentligen ändrats, alla dramatiska skiften, som faktiskt inkluderar självständighet för första gången någonsin, till trots?

Det är den fråga som Författaren/Berättaren Serhij Zjadan ställer sig i början av sin andra roman på svenska Depeche Mode, och han dröjer inte med svaret: ingenting har egentligen förändrats, allting är sig likt.

Det är samma korrumperade stat, samma verklighetsfrämmande ledare, samma polisbrutalitet, samma hopplöshet, samma fylla. Det enda som är lite nytt är drogerna. Och det gäng ungdomar med författaren/berättaren si spetsen, som läsaren får följa i några dagar, gör inte så mycket annat än super och knarkar. De heter namn som Doggen Pavlov, Kakao, Turbo-Sasja och Kommunist-Vasja, och de mår som en flod som flyter mot sitt eget lopp. De tror inte på någonting, allra minst någon framtid.

Mellan varven försöker de skaffar pengar till ruset, och råkar då ut för diverse mer eller mindre häpnadsväckande äventyr. De komiska poängerna haglar tätt, men skrattet fastnar hela tiden i halsen, och man riskerar att kvävas.

Romanen är som skriven i ett tillstånd av exploderande delirium, med ett stilistiskt flöde som har en fantastisk febrig energi och en lysande lyhördhet för jargongernas språkliga nyanser och egenartade melodier.

En eloge till översättaren Nils Håkanson för ett språkligt gehör som gränsar till det absoluta.

Gregor Flakierski

ÖVERSATT

Taksim

Andrzej Stasiuk

Översättning: Tomas Håkansson

Ersatz Förlag

Depeche Mode

Serhij Zjadan

Översättning: Nils Håkansson

2244 Förlag

Annons
Annons
Annons