Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eco fascinerar och skrämmer

Umberto Eco
Om fulhet
Översättning: Barbro Andersson/Pia Lundgren
Brombergs Förlag

Annons

När Umberto Eco inte skriver lärda romaner, ägnar han sig med förkärlek åt lärdom i andra former. För några år sedan utkom han med ett praktverk om skönhetens historia, och nu är det dags igen. Den här gången är emellertid utmaningen större, då han satt sig för att skildra det motsatta, nämligen fulhetens historia.

Umberto Eco tar oss med på en resa från Antiken och framåt, som tecknar bilden av hur man sett på det fula och dess väsen under de skilda tidsepokerna, och hur religiösa och kulturella skillnader bidragit till bedömningen av detsamma. Att det formas till ett stycke historia som i lika hög grad fascinerar, skrämmer och äcklar, gör det hela lockande i sig.

Varje kapitel inleds med en sammanfattande översikt. Den grekiska och romerska mytologin, djävlar och helveten, kvinnlig och manlig fulhet, skräcken och rädslans fulhet, de politiska ideologiernas fulhet, fulheten i konsten och litteraturen, kitsch och camp, allt detta och mycket mer följs upp av en nära nog uppslagsboksliknande information. Sammantaget gör det boken tacksam att sitta och bläddra och slå i, och häpna över människans sällsamma historia också på det här området.

Till ovanstående bidrar givetvis det fantastiska och rika bildmaterialet, som upptar minst lika stor del av utrymmet som texten. Kända och okända mästare genom årtusendena visar upp sina avbildningar av det fula, ända fram till vår egen tids fotografer och konstnärer, vars bilder och installationer stundtals kan sända kalla kårar längs med ryggraden.

På så vis blir Umberto Ecos bok en resa genom såväl historien som konst- och litteraturhistorien ur ett udda men samtidigt allmängiltigt perspektiv, som jag unnar alla att ta del av.

Lars-Göran Söderberg

Annons
Annons