Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn Borg – svensk mästare i självbehärskning

KRÖNIKA: Kristian Ekenberg om Björn Borg-filmen och nationalhjältens stenansikte.

Annons

Björns Borgs ansikte är en mask som alla män socialiseras in i.

De här dagarna rullas de gamla Wimbledon-klippen med Borg mot McEnroe, eller om det är nyinspelade filmklipp med Sverrir Gudnason och Shia LaBeouf från filmen ”Borg”, det är svårt att skilja dem åt. Gudnason spelar den kyliga svensken, som inte med en min förråder sitt inre, medan LaBeouf agerar ut som den koleriska John McEnroe.

Läs mer: Kristian Ekenberg: SD-känslorna slog till i svampskogen

Biopremiären av Janus Metz film om nationalhjälten har fått alla opinionsjournalister som var med när det begav sig att drömma sig tillbaka till 1980-talet och skriva analyser om Björn Borg som metafor för Sverige.

Själv var jag, född 1981, inte en av dem som satt klistrade framför tv:n när kampen mellan is och hetta utspelades på Wimbledons gräs. Men jag har fascinerat följt den i efterhand, inte minst i den brittiska journalisten Tim Adams lysande bok ”I huvudet på John McEnroe” om de två personligheternas tvekamp.

Och Borgs stela ansiktsmask har jag sett på män i hela mitt liv. Han är idolen i den manliga grenen självbehärskning.

Jag stod inte, som så många andra som drömde om att bli Borg, och slog en tennisboll mot en garageport. Övningen i manlig självbehärskning kom jag dock inte undan. Det är en obligatorisk skolgång.

När författaren Stephan Mendel-Enk i sin manlighetsstudie ”Med uppenbar känsla för stil” listar den norm som styr manligheten, finns självbehärskningen med som ett givet inslag.

”Stå pall. Behärska dig. Var lojal mot gruppen. Offra dig för något större och viktigare än du själv. Den interna hierarkin. Den stenhårda uppdelningen offentligt/privat. Föraktet för svaghet.”

Björn Borg föddes dock inte som en iskung. I början av sin karriär var han själv en kolerisk McEnroe och stängdes av från tennisen några månader för att han inte kunde kontrollera sin ilska.

Under masken – ett kokande raseri.

Den strikta uppdelningen av offentligt/privat som Stephan Mendel-Enk skriver om har luckrats upp av nätets offentlighet, där allmänningen har flyttat in i vardagsrummet.

Åtminstone tolkar filmens manusförfattare Ronnie Sandahl huvudpersonen så. I en artikel om fenomenet Borg i Tidningen Vi säger han: ”Vad händer med en människa som stänger in sitt raseri?”.

Om frågan breddas, från Borg till en vidare manlighet, kan man undra om vi ser resultatet i dag i det hat som ogenerat pumpas runt på nätet. Den strikta uppdelningen av offentligt/privat som Stephan Mendel-Enk skriver om har luckrats upp av nätets offentlighet, där allmänningen har flyttat in i vardagsrummet.

Hur illa jag än tycker om manlighetsnormen – och äcklas när jag känner av hur hårt den sitter i mig själv – önskar jag att fler i dag som spyr ut sin ilska bara kunde behärska sig.

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Läs mer: Fler Skärmen-krönikor av Kristian Ekenberg

Annons
Annons
Annons