Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Att äta – eller ätas

/

"Jag tänker mycket på skolan. På hur barn utlämnas åt den. På föräldrarnas och lärarnas hjälplöshet inför de mörka krafter som barn har att förgöra varandra."

Alveola Ämtings installation "Mobbarens bön" är en konstnärlig brännpunkt.

Det lilla galleriet på andra våningen i 100-årsjubilerande Vännersta skola – nuvarande Järnsta kulturcafé – har öppnat igen. Alveola Ämting, musiker och konstnär från Härnösand, är först på plan.

Temat är skolan. Konstverket bränns. Det är inte bara den tryckande hettan i rummet, strax under ett plåttak som vibrerar av gassande sol, utan aktualiteten, den avklädda svärtan, den tysta desperationen.

En ensam kvinnoröst sjunger mjukt, nästan mässande, om och om igen: "Kan inte någon rädda mig... från att säga orden? Kan inte någon skydda mig..?" En diaprojektor mal rytmiskt, bild efter bild, ord efter ord.

Bitch. Häxa. Blatte. Kötthuvud. Slinka.

På väggarna visas overheadprojektioner. Gamla skolfoton, men muterade och förvanskade till oigenkännlighet. Ögonen är bortskrapade med hårda penntag, identiteten utsuddad, individen osynliggjord, oförmänskligad, med dubbla munnar och vanställda ansiktsdrag.

Kossa. Gris. Homo. Neger. Bög.

"Skolan är ett svart hål som förvrider unga människor. När de egentligen är som vackrast i sina liv, ser de sig som monstrum. Vissa kan skydda sig genom att själva välja att vara utanför, genom att förstärka sin konstighet och göra den frivillig. Andra har inte ens det försvaret."

Så skriver Alveola Ämting i den programförklaring som sitter uppsatt på dörren.

– Just skolan var ett intressant tema att arbeta kring, säger hon.

– Skolan är väldigt bra i grunden, men spontant när jag tänkte på den så kändes det himla jobbigt. Mycket hemskt har hänt i skolan, barn som får stryk för att de pratar samiska eller teckenspråk.

Alveola Ämting tog avstamp i sin egen upplevelse av att vara i skolan.

– Alla ord som man får höra. Hur jävla dåligt man kan må. Hur barnen bryter ned och äter upp varandra. Hur rädda alla är, även de som befinner sig högst upp i hierarkin. Hur alla sparkar nedåt, även de som är längst ned. Det är det som det handlar om – att äta eller ätas. Och alla är en del av problemet.

Plastögonen susar runt i rummet. Det är alltid någon som ser dig, som står redo att håna dig. Bara för att du är den du är.

Alveola Ämting är konstvetare i grunden, men huvudspåret i hennes skapande är just nu musik. Hon har spelat bland annat på konst- och kulturveckan, i Cisternen på Svanö och på Hörlursfestivalen i Sollefteå. På Soundcloud finns ett antal verk utlagda, till exempel "Meet my dad", som hon gjorde tillsammans med den amerikanska musikern James Clark.

– Han skickade mig en ljudfil med sång och gitarrspel, att göra vad jag ville med. Jag manipulerade en del av ljuden och la till min sång, som ändrade betydelsen av hans text en smula. Det hela blev visst lite Murder Ballads-inspirerat, haha.

– Ljudkonst är intressant. Jag gick en kurs på Hola med elever från hela Sverige; det är en otroligt spännande värld att utforska.

"Mobbarens bön" pågår till den 27 juli.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons